Doftande spel kan bli ny metod att stärka hjärnan

Tänk på doften av nybryggt kaffe, blommande rosenbuskar eller nyslaget gräs. Dofter är viktiga för upplevelser och njutning. Ändå är luktsinnet förhållandevis outforskat. Som Wallenberg Academy Fellow ska Jonas Olofsson ta reda på mer om hur vi lagrar doftminnen. Forskningen kan bland annat leda fram till nya metoder att tidigt upptäcka demenssjukdom och att stimulera minnesfunktioner med särskilda doftspel.

Jonas Olofsson

Docent i psykologi

Wallenberg Academy Fellow 2016

Lärosäte:
Stockholms universitet

Forskningsområde:
Forskning om perception, minne och emotion med särskilt fokus på hur doftsinnet påverkar dessa processer.

Trots att vi ständigt omges av olika dofter så finns en okunskap om hur dessa sinnesintryck påverkar den mänskliga hjärnan. Det är något som Jonas Olofsson, psykologiforskare vid Stockholms universitet, vill ändra på.

– Om vi ska förstå hur den mänskliga hjärnan fungerar i sin helhet så måste vi ta hänsyn till att olika sinnen samspelar med intellektuella färdigheter på olika sätt. I förlängningen kan mer kunskap om luktsinnet ge oss en helt ny bild av mänsklig intelligens.

Grovt sett verkar det finnas två typer av minnesfunktioner för hur människan minns dofter. Det kan handla om händelseminnen, att man kan associera till något som man har luktat på tidigare. Det kan också vara en kontext där man kan koppla doften till en viss kunskap. Men många av oss har svårt att sätta ord på dofter.

– Jag brukar dela ut en ananasdoft till studenterna utan att berätta om vad det är. Bara ungefär tio procent kan säga att det är ananas. Få skulle ha samma svårighet att namnge en bild på en ananas. När jag sedan säger svaret slår fyrtio händer mot pannan. De ”visste” vad det var, men kunde ändå inte hitta ordet.

Jonas Olofsson menar att vi lagrar minnen av dofter på ett sätt som inte liknar inlagringen av synintryck.

Språk för dofter saknas

En del av förklaringen är också att vi sällan övar på att beskriva dofter och att det saknas ett språk för att kunna utveckla en luktintelligens. Vokabulären är oftast inlånad från andra sinnessystem, till exempel när man pratar om ”tunga” och ”lätta” dofter.

– Om vi uppfann ord för att kunna beskriva dofter med större precision skulle vi få en starkare dofterfarenhet och dofterna skulle bli viktigare i vår vardag.

Ända sedan antiken har man rackat ner på luktsinnet och sett det litet över axeln, säger Jonas Olofsson.

– Platon beskrev det som att dofter saknar namn och att det inte finns något abstrakt tänkande för dofter. Vad jag försöker visa i min forskning är att vårt luktsinne sannolikt är mer ”intellektuellt” än vi har trott tidigare. Det ser bara ut på ett annat sätt än när vi bearbetar hörsel- och synintryck.

Grunden är att ta reda på mer om hur sinnesupplevelser lagras i våra minnen. Med hjälp av de senaste metoderna för hjärnavbildningar studerar Olofsson aktivitetsmönster i de delar av hjärnan som är centrala för doftminnen. Det är bland annat av intresse att se hur dofter associerar till språkliga koncept – som rosendoft till ordet ros – eller hur platser och händelser kan förknippas med särskilda dofter.

"Det är en stor ära och jag ser fram emot att lära känna de övriga Fellows, inte minst för att vi kan berika varandras forskning genom att dela med oss av kreativitet och idéer. Forskningens frontlinjer utvecklas genom att man bryter mot invanda mönster och kombinerar metoder från olika områden."

Försämringar i luktsinnet knyts till demenssjukdom

En speciell nisch är att utnyttja luktsinnet som en markör för demenssjukdom. Den frågeställningen kom Olofsson in på redan i sin doktorsavhandling vid Umeå universitet. Försämringar i luktsinnet kan knytas till en ökad risk att drabbas av demens.

– Vi har använt oss av långtidsdata från Betulastudien och resultaten visar att inom fem år efter lukttillfället ser vi en generell kognitiv försämring, särskilt för de personer som hade ett dåligt luktsinne vid starten. Nyligen har vi kunnat se att efter tio år kan luktnedsättningarna kopplas till en större förekomst av demens och även för tidig död.

Nu ligger fokus på att studera personer med hög risk för demens. Ambitionen är att försöka förstå varför doftminnet mattas av i ett tidigt skede av sjukdomen.

Doftbaserade spel kan stimulera hjärnan

En annan ingång är att utveckla verktyg för minnesbaserad doftträning. Förhoppningen är att det ska vara till nytta för personer med begynnande demens.

– Vi försöker träna hjärnan med dofter och har redan sett att det ger effekter. Hur långlivade effekterna är och hur de kan översättas till att stödja andra funktioner i hjärnan är något som vi håller på att utforska.

Olofsson och hans kollegor använder digitala spel och virtual reality för att göra det roligare för deltagarna. En fördel med spelmetoderna är att deltagarna får poäng, objektiva mätresultat under spelets gång, vilket gynnar forskningskvaliteten men också blir mer motiverande för de medverkande.

– Vi vill ha en metod för att förbättra doftsinnet, men den får inte vara begränsad till forskningslabbet, utan ska vara något som folk på sikt kan använda även hemma. Jag tror att psykologiforskare har mycket att lära av spelindustrin för att nå ut med sin forskning.

I framtiden kan doftträningen bli värdefull för en bredare grupp människor, siar Jonas Olofsson, eftersom luktsinnet försämras för de flesta med stigande ålder.

– Det har ett egenvärde att träna doftsinnet om man är äldre. Livskvaliteten är till viss del beroende av att vi har ett bra luktsinne – att vi kan upptäcka om maten är skämd eller uppleva alla nyanser i ett gott vin. Världen blir tråkigare om man inte kan känna doften av en vårdag eller hur asfalten doftar på ett visst sätt efter att det har regnat.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström