Filosofer ger nya svar på brännande frågor om medborgarskap

Varje år söker sig miljontals människor till nya länder i hopp om en bättre framtid. En massmigration som väcker liv i frågan om medborgarskapets gränser – vem inkluderas, vem ställs utanför och på vilka grunder? Här kan samhället ta rättsfilosofin till hjälp för att utveckla nya svar, menar Patricia Mindus, forskare vid Uppsala universitet och Wallenberg Academy Fellow.

Patricia Mindus

Docent i filosofi

Wallenberg Academy Fellow 2014

Lärosäte:
Uppsala universitet

Forskningsområde:
Rättsfilosofi och politisk teori med projekt relaterade till migration, medborgarskapslagstiftning, godtycke och skön i juridiken.

Många som flyttar gör det av skäl som arbete, studier, kärlek eller familjerelationer. Men bakom den ökade migrationen i världen finns också faktorer som krig, svält, fattigdom och miljöförstöring. Begreppet medborgarskap har hamnat i fokus för samhällsdebatten, säger Patricia Mindus.

– Medborgarskap är en nyckelmekanism för att förstå både delaktighet och utanförskap i samhället. Så är det oavsett om vi talar om polites i det klassiska Aten, cives i antikens Rom, medeltidens Bürger eller dagens medborgare.

Nu driver hon ett projekt som ska klargöra hur rättssäkerheten ser ut för migranten som kommer till Europa och vilka hindren är på vägen till medborgarskap. Det blir en kartläggning av längden och förutsägbarheten i en process som inrymmer flera steg: från att överhuvudtaget få komma in i landet till att få rätt att lagligt vistas där, att få bo kvar och att få medborgarskap med rösträtt.

Forskningen kommer att belysa skillnader i synen på medborgarskap mellan olika EU-länder. Idag finns stora kunskapsluckor och en förklaring är täta skott mellan olika vetenskapliga discipliner.

– De forskare som sysslar med socialt medborgarskap talar sällan med forskare inom migrationsrätt. De som håller på med migration vet inte mycket om debatten inom konstitutionell rätt. Folkrättsforskare ser inte hur frågan diskuteras i förvaltningsrätten och så vidare.

En annan förklaring är att diskussionen på senare år har försiggått i ett filosofiskt tomrum. Men det vill nu Patricia Mindus råda bot på. Trots att frågan om medborgarskap har studerats i mer än 2 000 år – låt vara med olika intensitet – finns ingen tydlig definition av vad ett medborgarskap egentligen innebär.

– För att komma vidare måste man utveckla en övergripande teori och metod om hur vi ska arbeta inom ämnet. Och där kan vi filosofer hjälpa till. Jag ser det också som en skyldighet att sätta rättsfilosofin på kartan igen. Det är ett Uppsalaarv.

Ett frö hos Aristoteles

Hos Aristoteles har Patricia Mindus funnit fröet till en allmän teori om medborgarskap. I den tredje boken av Politiken beskriver han en filosofisk syn på medborgarskap: man måste beakta både till vem denna status förlänas samt vad den består i.

– I allmänhet brukar staten förbehålla sig rätten att förändra dessa två dimensioner, alltså både frågan om vem, de olika kriterier som gör att man räknas som medborgare, och frågan om vad, vilka rättigheter och skyldigheter som medborgare har. Många har dragit slutsatsen att man därför inte kan ge en allmängiltig definition av medborgarskap.

De två dimensionerna varierar över tiden, men det ger inte skäl för att tro att man inte skulle kunna förstå hur de varierar, enligt Patricia Mindus.

– Variationen kan beskrivas som en funktionell korrelation där vem som är berättigad medborgarskap beror på vad medborgarskapet ger rätt till. Teorin ger oss ett verktyg för att kunna ta oss an befintlig lagstiftning.

"Utnämningen till Wallenberg Academy Fellow är ett privilegium. Det är viktigt att känna stödet från Stiftelsen och från universitetet. Och med ett sådant anslag i ryggen så får man det värdefullaste en forskare kan få: frihet och tid. Forskarna ska gärna släppas fria!"

Lapptäcke av modeller

Olika modeller och principer ligger som ett historiskt lapptäcke över lagstiftningen. Ibland har medborgarskap knutits till blodsband via den ena eller båda föräldrarna, ibland har utgångspunkten varit att man fötts inom ett visst territorium. Ändringar i regelverket har gjorts utan djupare analys av följderna. Ett exempel är Frankrike, som i slutet av 1800-talet ändrade lagen om medborgarskap med syftet att kunna rekrytera fler män till armén.

– Man lade till en liten klausul att personer födda på territoriet, det vill säga även i kolonierna, automatiskt skulle bli medborgare. Idag räknar man med att 19 miljoner fransmän härstammar direkt från denna lagändring, vilket inte lagstiftarna hade förutsett. Min poäng är att hur man än reglerar så måste man vara medveten om vad man sysslar med.

Risk för sämre rättssäkerhet

Idag är godtycke ett vanligt problem i rättsprocessen. Reglerna för medborgarskap ändras dessutom allt snabbare och oftare, vilket kan slå hårt mot den enskilde.

– En effekt blir att man sänker rättssäkerheten vilket inte är bra vare sig ur statens eller migrantens perspektiv. Det här handlar om lagar som säger vem som ska räknas till landet och av det skälet ska man vara försiktig med ändringar.

Solen lyser över Botaniska trädgården och kaffet glömmer vi nästan bort medan det engagerade samtalet glider vidare in på Italien. Patricia Mindus skrev sin avhandling vid universitetet i Turin och har även bott i bland annat Rom, Paris och London. Hon var borta från Sverige i nästan tjugo år innan hon 2011 kom till Filosofiska institutionen i Uppsala. Där trivs hon som fisken i vattnet i en forskarmiljö som blivit internationell och som drar in stora externa anslag. Nu ser hon fram emot att de kommande åren bygga upp den nya forskargruppen med fyra doktorander.

– Idag är vårt forskningstema extra brännande. Och risken är att om man inte hittar ett bra svar på vad medborgarskap egentligen är med godtagbara och tillfredsställande kriterier, så blir det som att dela ut medborgarskapet genom att singla slant.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström