Kunskap om gener ska ge nya behandlingar mot leukemi

Leukemi, blodcancer, är en komplex sjukdom. På genetisk nivå kan cancercellerna se ut på hundratals olika sätt. Thoas Fioretos, Wallenberg Clinical Scholar i Lund, kartlägger leukemicellernas genförändringar och försöker förstå vilka som orsakar sjukdom. Kunskapen kan leda till mer exakta diagnoser och nya läkemedel.

Thoas Fioretos

Överläkare och professor i klinisk genetik

Wallenberg Clinical Scholar 2018

Lärosäte:
Lunds universitet

Forskningsområde:
Akut leukemi, cancergenetik

Man kan egentligen säga att leukemi inte är en sjukdom, utan flera. Det finns en kronisk form som vanligen kan hållas i schack med läkemedel, men det finns också akuta former hos både vuxna och barn. Barn överlever oftast men bland vuxna är dödligheten hög.

All cancer beror på genförändringar som uppstår i kroppens celler. Genetiska kartläggningar har visat att det vid just leukemi handlar om hundratals förändringar, som skiljer sig mellan patienterna.

– Vissa av förändringarna är motorn i sjukdomen. Då är det dem man vill angripa med nya behandlingar, säger Thoas Fioretos.

Han är överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor vid avdelningen för klinisk genetik på Lunds universitet. Som Wallenberg Clinical Scholar intensifierar han sina analyser av blodcancerceller. Han beskriver det som att bygga en detaljerad karta för både vården och läkemedelsutvecklingen. Cancercellernas genetik kan redan i dag säga en del om vilken behandling som bör väljas. En lindrigare form kan till exempel behandlas på ett skonsammare vis än en allvarligare form.

”Det har blivit ovanligare att kombinera rollerna som forskare och läkare, kanske för att vården blir allt mer pressad. Då är en satsning som Wallenberg Clinical Scholars oerhört viktig. Anslaget ger min grupp möjlighet att snabbare och mer effektivt angripa viktiga och utmanande vetenskapliga frågeställningar.”

Cancerstamceller en nyckel till sjukdomen

En viktig del av Thoas Fioretos arbete är att söka upp och studera ”modercellerna” – så kallade cancerstamceller. Det är celler i benmärgen som producerar alla de andra cancercellerna. De står emot de flesta av dagens behandlingar, och kan utgöra så lite som en tiotusendel av alla sjuka celler. Om man kunde slå ut dem skulle sjukdomen försvinna.

Thoas Fioretos fokuserar på cancerstamcellernas yta. Alla celler har molekyler på ytan som kan fungera exempelvis som ingångar i cellen, som ”flaggor” eller kontaktvägar. Om man kan hitta ytmolekyler som är unika för cancerstamcellerna och tillverka antikroppar som binder till dem, kommer antikropparna att signalera till immunförsvaret att cellen ska förstöras. Thoas Fioretos och hans kollegor testar också hur olika kroppsegna ämnen får stamcellerna att reagera. Ett ämne som får cellerna att växa till kan bli mål för nya läkemedel.

– För några år sedan lyckades vi ta fram en substans som nu utvecklas av ett läkemedelsföretag, så vi vet att det verkligen går att göra läkemedel baserat på våra studier. Och det känns bråttom.

Unika genetiska drag hos stamcellerna kan också ge bättre övervakning av leukemipatienter. Genom att analysera blodprover i jakt på ”avtryck” av cancerstamcellerna skulle vårdpersonalen kunna se om den senaste behandlingen var framgångsrik, eller om ett återfall är på väg.

– Varför svarar vissa patienter väl på behandling och andra inte? Varför får en del återfall efter fem år? Genom att se hur det går för patienterna och leta oss tillbaka i våra genetiska data, kan vi se vilka mönster som leder till vad. Vi ritar en karta över något som tidigare varit ganska okänt.

Öppen föreläsning väckte intresset

Thoas Fioretos växte upp i Sverige med föräldrar från Österrike och Grekland. I skolan tyckte han att det mesta var roligt, och bestämde sig för att bli läkare som sin pappa. Men för att gå svensk läkarutbildning krävdes högsta betyg i alla ämnen. Han kom inte in på första försöket och ville inte vänta, så han flyttade till Tyskland för att läsa medicin där. Det gjorde det möjligt att senare flytta över till läkarprogrammet i Sverige.

Först tänkte han bli hjärnkirurg, men kände efter hand att det fanns annat som lockade mer. Av en slump hamnade han en dag på en öppen föreläsning om cancergenetik och kände att han hade hittat något spännande. Han gick upp till föreläsarens avdelning och frågade om det fanns något forskningsprojekt för honom.

– På den tiden var det helt gränslöst mellan universitetet och sjukvården, det var lätt att gå mellan de två. Och det var en väldigt spännande tid inom cancerforskningen, säger Thoas Fioretos.

I dag arbetar han 70 procent som forskare och 30 procent på sjukhuset. Han är ansvarig för att rapportera resultat från leukemipatienternas genanalyser till deras läkare, men han träffar också patienter med en mängd olika genetiska sjukdomar, inte bara leukemi. Då är hans roll att ge så kallad genetisk vägledning till patienter och deras anhöriga. Om en patient drabbas av en ärftlig sjukdom, kan exempelvis syskon och barn behöva ta ställning till om de ska testa sig för att se om de bär samma sjukdomsgen. Vårdens vägledning är viktig, och etiskt utmanande, konstaterar Thoas Fioretos.

– Jag tror att jag har stor nytta att vara forskare och kliniker på samma gång. Som läkare ställer du lite andra vetenskapliga frågor i forskningen som kanske har starkare koppling till patienternas problem. Och som forskare får du träning i att tolka forskningsinformation, snabbt sätta sig in i nya resultat och ställa kritiska frågor. Det har man glädje av som aktiv läkare.

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström