Nya teoribyggen ska ge finanssektorn större ansvar

Han har studerat etiska fonder, mikrokrediter och moralfilosofi för privatpersoner som går i mataffären. Nu utvecklar Joakim Sandberg nya teorier om mer ansvarstagande finansmarknader.

Joakim Sandberg

Docent i praktisk filosofi

Wallenberg Academy Fellow 2014

Lärosäte:
Göteborgs universitet

Forskningsområde:
Moralfilosofi, politisk filosofi, finansiell etik

Miljöproblem, klimathot, och en finanskris som skakade världen. I diskussionen om de stora frågorna, har allt fler människor börjat efterlysa ansvar från en del av samhället som länge fått vara ifred – finanssektorn.

Joakim Sandberg är forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och Wallenberg Academy Fellow. I sitt arbete vill han gå till botten med hur det ansvarstagandet kan se ut.

– Studenter på Handelshögskolan lär sig fortfarande att allt i grunden handlar om att maximera vinsten, och att näringslivets roll är att tjäna pengar. Men om vi vill att finansmarknaden tar ett större samhällsansvar, då måste det bakas in redan i teorin, säger Joakim Sandberg.

När han själv började vid universitetet studerade han först filosofi. Snart tänkte han att det inte skulle ge något jobb och bytte till ekonomi – men det kändes för tråkigt och yrkesinriktat. Det slutade med att han kombinerade ämnena och blev forskare inom moralfilosofi, politisk filosofi och ekonomi.

– Att forska i filosofi är som att lägga ett intellektuellt pussel. Man bygger tankemodeller: Om människor gjorde så här istället, vad skulle hända då? Blir en viss regel för vårt handlande bra, eller slår den fel?

Bygger teori och studerar konkreta åtgärdsförslag

De senaste decennierna har ekonomin avreglerats i stora delar av världen. Joakim Sandberg beskriver det som att finansmarknaden har blivit mäktigare och mäktigare, samtidigt som det har varit upp till den själv att lösa alla problem.

Han tar som exempel att det fanns två sorters banker förr; sparbanker som hanterade vanliga sparares pengar, och investmentbanker som tog stora risker med investerares pengar. Nu finns istället storbanker, som i praktiken tar hög risk med spararnas pengar. Bankerna har fått stort inflytande och borde ta ett stort ansvar.

– Men genom finanskrisen tvingades människor inse att bankerna inte har tagit det ansvaret. Nu finns en global rörelse för förändring. Där ser vi vår roll, i att ta fram ny teori, säger Joakim Sandberg.

Hans forskargrupp formulerar nu nya teorier för en mer ansvarsfull finansmarknad och försöker utvärdera vilka konsekvenser teorierna skulle få. Dessutom studerar de konkreta åtgärdsförslag som redan lagts fram, och försöker avgöra om förslagen kommer att leda till målet. Forskarna reder ut bakomliggande argument och de principer de bygger på, för att bedöma om de håller.

En person i gruppen studerar konceptet ”kollektiv risk”; att anställda inom finanssektorn bidrar till större risk på systemnivå än de skulle göra enskilt. En annan arbetar med finansbolagens bonussystem och söker modeller för ett mer rättvist sätt att belöna. En tredje analyserar Riksbankens penningpolitik. En fjärde arbetar med kapitalägarnas roll, alltså privatpersoners ansvar när vi placerar våra pengar i pensions-och försäkringsfonder.

Alla i gruppen samlas regelbundet för övergripande diskussioner. Joakim Sandberg vill också uppmuntra kollegorna till kontakter utanför akademin.

– Det här området, finansiell etik, är inte så spritt ännu. Vi vill vara pionjärer i detta och på ett systematiskt sätt utveckla det. Men vi vill ju också påverka samhället, säger Joakim Sandberg.

Själv har han bland annat fungerat som rådgivare vid miljömärkning av fonder, arbetat med Naturskyddsföreningen, föreläst för fondförvaltare och haft samtal med finansmarknadsministern om hur lagstiftning kan påverka.

”Att bli utsedd till Wallenberg Academy Fellow innebär arbetsro för mig. Tid att utveckla mitt projekt och att tänka visionärt. Dessutom är det en ynnest att få pengar till att etablera en forskargrupp. Inom filosofin och ekonomin är det ovanligt att jobba i grupp. Jag tycker om att vi gör det, det är positivt att ha gemensamma seminarier, och lära av varandra.”

Samhällstillvänt och samhällsfrånvänt på en gång

Joakim Sandberg tycker om att praktisk filosofi kombinerar det han kallar samhällstillvänt och samhällsfrånvänt. Han får utrymme både för sitt politiska patos och för sin ”nördiga ådra”. Han har inga syskon, och som liten trivdes han med att vara på egen hand, läsa böcker och fundera. Föräldrarna uppmuntrade hans nyfikenhet. Ingen av dem arbetar med vare sig forskning eller finanser.

– Jag tror att det har varit en fördel för mig. Jag kan försöka förstå systemet utifrån, och ställa de stora frågor som behövs.

Vid universitetet märkte Joakim Sandberg snart att studierna i sig kändes mer intressanta än om de skulle leda till en anställning. Han förstod efter hand att kunskapssökande var något man kunde arbeta med på heltid. När han började forska insåg han att han hade valt ett område som var intressant för många människor. Det var ren tur, säger han nu. Han utgick från det han själv tyckte var spännande.

– Det jag tycker mest om med livet som forskare är att jag får bestämma över mina egna uppgifter och min egen tid – även om det kan leda till att jag arbetar för mycket. Något jag tycker mindre om är att känna jag att jag är snabbare i tanken än i skrivandet. Jag sitter där med en massa bra idéer, och så tar det så lång tid att skriva ner! Men det är bra, egentligen. Det händer saker när man skriver, något annat än när man bara tänker.

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström