Undersöker hur barn planerar sina rörelser

Psykologen Erik Domellöf använder avancerad digital teknik för att studera hur barn planerar sina rörelser. Resultatet kan ligga till grund för nya diagnosmetoder och träningsmodeller för barn med funktionsnedsättningar.

Erik Domellöf

Doktor i psykologi

Wallenberg Academy Fellow 2015

Lärosäte:
Umeå universitet

Forskningsområde:
Motorisk planeringsförmåga hos barn

Daniella, 6 år, sitter framför flera videokameror i ett forskningslabb vid Umeå universitet. På näsan har hon ett par ”rymdglasögon” som registrerar hennes ögonrörelser, på handlederna och pekfingrarna sitter markörer för att dokumentera hur hon rör sina händer.

Erik Domellöf, forskare i psykologi, börjar med att kalibrera utrustningen.

– Är du beredd, frågar han.

Daniella nickar. Efter ett pling ska hon med höger hand flytta en träpinne från en hållare till en annan. Det går fort. Doktoranden Anna Bäckström lägger en svart filt över hållaren för att Daniella inte ska kunna se hur hålet för pinnen ändras inför varje försök. Daniella följer spänt hennes rörelser och är genast på hugget när filten tas bort. Snabbt som blixten stoppar hon pinnen rätt. Nästan lika bra går det när Daniella gör om försöken med vänster hand.

Hon får också lägga klossar av olika format i en sorteringslåda.

Till sist får hon titta på två filmsnuttar. Först en version, där två personer talar med varandra. Sedan en variant med två pratande lastbilar. De säger exakt samma saker som människorna i den första dialogen. Utrustningen registrerar hur Daniellas blick rör sig från den ena till den andra.

– Blicken går i förväg till den som förväntas svara, på samma sätt som blicken gick i förväg till det fack, där hon tänkte lägga pinnen eller klossen, säger Erik Domellöf.

Han förklarar att förmågan att förutse vad som kommer att hända är nödvändig för att vi ska kunna utföra funktionella rörelser. Våra mentala processer för att förstå och anpassa oss efter omvärlden har också stor betydelse, liksom vår talang för social kommunikation.

– Den målinriktade handlingen är viktig. Det krävs en avancerad plan för att till exempel räcka ut handen och greppa ett glas med vatten. Den som har det allra minsta problem med sin rörelseförmåga kanske kommer att välta glaset, säger Erik Domellöf.

Kunskapen om barns förmåga till motorisk planering har dock många luckor. Framförallt saknas studier om utvecklingen hos barn med olika tillstånd av autism, som bland annat kännetecknas av svårigheter med att förstå hur andra tänker och känner.

– Utvecklingspsykologi är ett stort forskningsfält, men det är inte så många som jobbar med barn. Speciellt inte med barn med funktionsnedsättningar, berättar Erik Domellöf.

Motorisk planeringsförmåga

Utnämningen av Erik Domellöf till Wallenberg Academy Fellow 2015 utgjorde startskottet för en flerårig studie av barns motoriska förmåga att förbereda och genomföra rörelser. Han har låtit bygga upp en studio med videokameror för rörelseregistrering, där barn i olika försök får fokusera blicken, sträcka sig efter ett objekt, ta tag i det och utföra en förutbestämd uppgift.

– Jag ville studera mer i detalj varför vissa har problem med att planera sina rörelser, och fick idén att kombinera det med ögonrörelserna i en målinriktad handling, berättar Erik Domellöf.

Projektet följer samma individer från förskoleålder till tidig skolålder – både barn med en typisk utveckling och barn i riskzonen för autism.

– Jag tror att alla som arbetar med barn med autism har märkt att de kan bli lite klumpiga och kanske socialt isolerade. Den som inte kan förutse sina egna handlingar kanske inte heller kan förutse någon annans handlingar? Avvikelserna är inte så stora i förskoleåldern men kan bli mer tydliga i skolåldern när det ställs högre krav på barnens intellektuella och sociala förmågor, säger Erik Domellöf.

Utfallet av mätningarna kommer att jämföras med hjärnavbildningar hos äldre barn med eller utan autism. De kan visa hur skillnader i hjärnans struktur och funktion kan hänga ihop med förmågan att planera rörelser. Projektet ska också undersöka om det finns något samband med barnets hälsa, livskvalitet och beteende i hem och skola.

”Utnämningen till Wallenberg Academy Fellow ger mig tid och finansiella förutsättningar att följa samma barn i flera år för att undersöka utvecklingen av förmågan att planera sina rörelser.”

För tidigt födda inte lika högerhänta

Erik Domellöf kom i kontakt med ämnesområdet när han läste till psykolog vid Umeå universitet och skrev sitt examensarbete om huvudrörelser på spädbarn. Som doktorand gick han vidare med att undersöka skillnader i arm- och benrörelser på höger och vänster sida på mycket små barn.

Avhandlingen från 2006 visar att de flesta redan som nyfödda har bättre kontroll av höger sida. I armrörelserna hos de barn som var för tidigt födda fanns dock inte samma uppenbara skillnad. Erik Domellöf tror att vår benägenhet att helst använda höger hand och fot är biologiskt grundad.

– Den hand som vi föredrar att använda har en välorganiserad rörelse. Den andra handen är mindre mogen och rör sig inte lika rakt på målet. Hos grupper av barn som inte är fullgånget födda ser vi inte denna skillnad lika tydligt. Det skulle kunna bero på de risker som en för tidig födelse innebär för hjärnan, säger han.

Skillnaden mellan höger och vänster hand kommer också att undersökas i den nya studien.

Erik Domellöf hoppas att hans metoder att mäta den motoriska planeringsförmågan längre fram ska komma till användning för att ställa diagnos. Han hoppas också kunna utveckla träningsmetoder för att förbättra rörelsemönstret.

– Vi kommer att undersöka om till exempel tv-spel kan ha positiva effekter på den motoriska planeringsförmågan hos barn med autism, säger han.

Text Carin Mannberg-Zackari
Foto Magnus Bergström