Dan I. Andersson

Wallenberg Scholar

Medicin och medicinsk teknik

Dan I. Andersson
Professor i medicinsk bakteriologi

Uppsala universitet

Mer kunskap om antibiotikaresistens för bättre diagnostik och behandling

De senaste åren har forskning visat att bakteriers förmåga till antibiotikaresistens är mer komplex än man trott. Det finns kända resistensgener, men även andra gener i bakteriens arvsmassa spelar in, liksom miljön omkring. Dan Andersson ska kartlägga de mindre kända sambanden. Målet är träffsäkra diagnosverktyg och effektivare antibiotika.

Bakterier har stor förmåga till genetisk förändring. Gener kan tas upp från andra organismer, raderas eller kopieras så att bakterien får fler kopior av samma gen. Vissa genetiska förändringar kan leda till antibiotikaresistens, men det är inte enbart till fördel för bakterien. Resistensgenerna hämmar ofta bakterien på olika sätt, till exempel genom att minska tillväxttakten, spridningshastigheten och förmågan att framkalla sjukdom. Detta kan dock bakterierna kompensera för genom olika fysiologiska och genetiska mekanismer.

Det finns alltså ett växelspel mellan resistensgener och bakteriens övriga gener, men också mellan resistensgenerna och miljön. Därför är kopplingen mellan gen och faktisk resistens mer komplicerad än man tidigare vetat. En bakterie som är resistent i laboratoriet kan bli antibiotikakänslig när den infekterat en människa, medan en annan bakterie kan uppvisa resistens utan att ha någon av de kända resistensgenerna. Det försvårar diagnostik och behandling.

Dan Anderssons forskning handlar om att fördjupa kunskapen på det här området. I laboratorium, i djur, människor och i naturen ska han undersöka hur resistens uppstår, hur resistensmekanismer minskar bakteriers tillväxt och överlevnad och hur bakterierna återställer sin överlevnadsförmåga. Hans forskargrupp utvecklar också nya principer för antibiotikadesign, dosering och diagnostik som ska minska resistensutvecklingen och ge mer effektiva antibiotika. Resultaten ska också ge ökad förståelse för grundläggande evolutionära mekanismer som evolution av nya gener och genetisk anpassning till en ny miljö.