Hon utforskar de stora livsfrågorna på nätet

Livets stora händelser äger numera rum på internet. Människor föds, gifter sig och dör i sociala medier. Sjukdomsbloggar och digitala minneslundar är nya fenomen. Medieforskaren Amanda Lagerkvist ska som Wallenberg Academy Fellow undersöka hur vi hanterar existentiella frågor i en ständigt uppkopplad vardag.

Amanda Lagerkvist

Docent i medie- och kommunikationsvetenskap

Wallenberg Academy Fellow 2013

Lärosäte:
Stockholms universitet

Forskningsområde:
Undersöka relationen mellan digitaliseringen och den existentiella folkhälsan med fokus på digitala minneskulturer.

Det svenska samhället är inne i en snabb förändring. Nio personer av tio har tillgång till internet hemma och digitaliseringen påverkar hela vårt livsmönster. Men trots det har få forskare hittills intresserat sig för hur människor förhåller sig till andliga och existentiella frågeställningar på internet. Det är en allvarlig brist, menar medie- och kommunikationsforskaren Amanda Lagerkvist.

– Det finns ett existentiellt underskott i hela medieforskningen grundat på en sekulär verklighetsuppfattning och på det moderna projektet. Det är först på senare år som till exempel döden har blivit intressant för medieforskare, och då framför allt hur döden beskrivs i de traditionella medierna.

Men på internet och i andra digitala miljöer florerar också de stora livsfrågorna, tillvarons grundvillkor och djupdimensioner. Det kan handla om hemsidor med forum för människor som har mist ett barn eller en partner mitt i livet, om digitala minneslundar eller en Facebookgrupp ägnad en ung människa som har tagit sitt liv.

– Några av de mest tabubelagda ämnena som till exempel självmord har idag en stor plats på internet och det är intressant att undersöka hur människor som inte nödvändigtvis bekänner sig till en viss tro hanterar de grundläggande livsfrågorna i en uppkopplad tid.

Läste teologi i unga år

Intresset för andliga och existentiella frågeställningar har funnits hos Amanda Lagerkvist hela livet.

– Jag läste till och med teologi under ett år i min ungdom. Men min doktorsavhandling handlade om helt andra saker. Den var en mediernas kulturhistoria som belyste det svenska förhållandet till USA på 1940-, 50- och 60-talen.

Hon återvände på allvar till de existentiella frågorna för fem år sedan i samband med flera förluster i familjen.

– Jag upptäckte då att det saknades ett perspektiv inom medieforskningen som kunde göra exempelvis sorgens nya offentlighet online rättvisa.

Samtidigt deltog hon som medarbetare i ett forskningsprojekt vid Södertörns högskola, ”Televisionens tider”, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Lagerkvists bidrag var en studie av årsdagarna kring terrordåden den 11 september i svensk tv.

– Årsdagarna handlade mycket om att tv skapade ett existentiellt rum för människor att minnas och diskutera vad som egentligen hände. Då insåg jag att man kan se på moderna medier ur ett existentiellt perspektiv. Jag fann också hur en helt ny värld av sorg- och minnesarbete växte fram på internet, och det ledde mig fram till att börja formulera ett existentiellt perspektiv på digitaliseringen av våra liv.

”Det känns som att vinna ett OS-guld. Det är både en arbetsseger och en ära på samma gång. Anslaget är mycket större än ett vanligt forskningsanslag. Det känns som ett stort förtroende baserat dels på den forskning som jag redan har bedrivit, dels på den forskning och de idéer som jag har nu. Att vara Fellow ger en potential för att utvecklas som forskare och ledare.”

Döden blir synligare

Sedan tidigare finns området medier och religion, men där ligger fokus snarare på att utforska närvaron av etablerade religiösa samfund och organisationer på internet. Amanda Lagerkvist vill i stället undersöka de fenomen som växer fram ur folkdjupet – hur vanliga människor förhåller sig till döden och skapar och eventuellt förlorar mening i det digitala.

– Jag inventerar olika sajter där människor delar med sig av sina minnen och av personliga erfarenheter kring sorg och förlust. Det finns ett stort behov av att möta andra som befinner sig i en liknande situation.

Förändringen visar att allmänheten brottas med döden i de digitala rummen och att döden blir alltmer synliggjord. En släkting som gått bort kan ha en levande profil på Facebook i åratal efteråt. Biologiskt sett är personen död, men anhöriga och vänner fyller på med minnen, berättelser och fotografier och den avlidne lever på så sätt vidare socialt.

– Det är oerhört intressant att studera och griper tag i de stora frågorna som egentligen är: förändrar internet vårt sätt att sörja, vårt sätt att förstå döden, till och med vårt sätt att dö och att definiera vad som är liv och död, säger Amanda Lagerkvist.

Andra onlinetjänster gör det möjligt att ”styra” över sin egen död på internet: att besluta över vilka delar av den digitala personligheten som ska sparas och vad som ska raderas. Det handlar även här om klassiska existentiella frågor: Vem är jag? Och hur vill jag bli ihågkommen?

Nu får Lagerkvist tack vare anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt ett projektanslag från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond en nästan unik möjlighet för en forskare inom svensk humaniora att inom forskningsprogrammet bedriva öppen, kvalitativ och explorativ grundforskning över längre tid. Tanken är att genomföra djupintervjuer med användare i alla åldrar och samtidigt undersöka olika minnessajter och digitala tjänster där våra sista farväl och vårt eftermäle kan skapas.

– Det är en jättespännande möjlighet att kunna bidra med något nytt inom forskningen. Jag ser framför mig att det här är min gärning som forskare, och att det är just detta jag ska ägna mig åt tills jag går i pension.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström