Vill bromsa Parkinsons sjukdom

Med ena foten i patienternas verklighet och den andra i forskningen, vill Per Sveningsson hitta nya sätt att diagnostisera och behandla Parkinsons sjukdom. En grupp personer med en ärftlig variant av sjukdomen kan ge viktiga ledtrådar.

Per Svenningsson

Professor och överläkare i neurologi

Wallenberg Clinical Scholar 2016

Lärosäte:
Karolinska Institutet

Forskningsområde:
Proteiner som är centrala för utveckling av Parkinsons sjukdom

I ett behandlingsrum på Parkinsonmottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset, pratar Per Svenningsson, professor och neurolog, med forskningssjuksköterskan Lisa Hainke. De arbetar tillsammans i en klinisk studie, där ett nytt läkemedel testas på patienter med Parkinsons sjukdom.

– Det finns mediciner som kan dämpa symtom i tidiga faser, och då framförallt de motoriska symtomen, men vi kan inte bromsa sjukdomen. Det här läkemedlet är ett steg i den riktningen, säger Per Svenningsson.

Parkinsons sjukdom, ofta kortat till parkinson, är en neurologisk sjukdom som drabbar det centrala eller perifera nervsystemet. De som drabbas blir långsamma, stela och har skakningar. Många får även depressioner och demens. Ålder är den största riskfaktorn, förklarar Per Svenningsson.

– De flesta får sjukdomen i 60-årsåldern, och fler män än kvinnor, men jag träffar även yngre patienter. När patienterna kommer hit kan de ha gått med symtom flera år utan att ha sökt eller fått hjälp.

I många fall ser Per Svenningsson på några sekunder om patienten har parkinson.

– Ja, vi tittar på symtom, men har även stöd av hjärnbilder där man kan se om patienten har reducerade nivåer av signalämnet dopamin, som är centralt för hjärnans styrning av kroppens rörelser.

L-dopa och veckade proteiner

Vid Parkinsons sjukdom dör de hjärnceller som producerar dopamin. Den svenska forskaren Arvid Carlsson visade under 1950-talet att brist på dopamin kan leda till minskad motorisk aktivitet hos försöksdjur. Han upptäckte också att L-dopa, ett förstadium till dopamin, kan lindra symtomen, vilket revolutionerade behandlingen.

När Arvid Carlsson fick Nobelpriset i medicin år 2000 delade han det med amerikanerna Eric R. Kandel och Paul Greengard, som också gjort stora upptäckter om signalsubstanser. Per Svenningsson var vid tidpunkten postdoktor på Greengards labb på Rockefeller University i New York.

– Väldigt roligt att vara där då. Under tiden hos Paul Greengard hittade vi ett protein som är viktigt för serotoninsystemet i hjärnan. Genen, p11, som kodar för proteinet har framförallt kopplats till depression. Jag har fortsatt att forska på detta och har nyligen kunnat se att proteinet är kraftfullt reglerat även vid parkinson.

Trots stor aktivitet inom parkinsonforskningen både i Sverige och internationellt finns ännu inga behandlingar som kommer åt grundorsaken, felvecklade proteiner och proteinansamlingar i cellerna.

– På senare år har man börjat identifiera huvudrollsinnehavarna med hjälp av avancerad molekylär teknologi. Och man kan nu på olika sätt motarbeta de här felveckade proteinerna och de mekanismer som gör att proteinerna anhopas, säger Per Sveningsson.

Följer mutationsbärare

I ett femårigt projekt som har stöd från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse följer Per Svenningsson som Clinical Scholar en grupp personer som ärvt en speciell genmutation. Det har visat sig att mutationer i GBA-genen, som kodar för ett protein som heter glucocerebrosidas, ger en tiofaldigt ökad risk att få parkinson.

”Ett fantastiskt fint anslag, dels för att det är mycket pengar och över en lång tid, dels för att det är väldigt fritt hur jag får använda det. Det ger en enorm möjlighet att driva forskning på lång sikt, med målet att hitta en bromsmedicin för Parkinsons sjukdom.”

Ett mål med projektet är att hitta sätt att upptäcka parkinson i ett tidigt skede, helst innan den brutit ut.

– Vi vet att det finns fyra tidiga parkinsonsymtom, förlorat luktsinne, förstoppning, en speciell sömnstörning och depression, men vi vill hitta fler faktorer.

Per Svenningssons forskning ingår i en läkemedelsstudie som är riktad enbart till parkinsonpatienter som har mutationer i GBA-genen.

– De får ett läkemedel som kompenserar för nedsatt GBA-funktion under tre år. Förhoppningen är att den ska bromsa nedbrytningen av cellerna i hjärnan. Det är viktigt att följa patienterna och mäta symtomen över flera år för att verkligen kunna se om det blir en bromsande effekt.

I hans eget labb på Karolinska Institutet är forskningen också inriktad på SapC, ett ämne i kroppen som verkar förstärka den skyddande effekten av proteinet glucocerebrosidas.

– Där undersöker vi om det kan vara en behandlingsmöjlighet att utveckla läkemedel som stimulerar SapC. Det verkar också som om det kan fungera som en diagnostisk markör för vissa former av parkinson. Vi jobbar även med studier i försöksdjur för att se om det de här molekylerna påverkar försämringen av dopaminsystemet över tid.

Patienterna deltar

Framöver kommer Per Svenningsson ta emot sina patienter på Centrum för neurologi, ett nytt akademiskt specialistcentrum för multipel skleros och parkinson i Solna.

– Tanken är att vården ska bli mer interaktiv. Patienterna kommer att medverka mycket, både i den kliniska forskning som bedrivs och i den egna vården. Till exempel genom att använda olika e-hälsolösningar där de kan skatta sina symtom.

Att se hur patienter förlorar både motorisk, minnesmässig och mental kapacitet är smärtsamt, säger Per Svenningsson.

– I vissa fall kan det gå ganska fort. Får vi fram en bromsmedicin behöver vi hitta patienterna så tidigt som möjligt. Därför är det viktigt att även förbättra diagnostiken.

Text Susanne Rosén
Bild Magnus Bergström