Hur påverkar mikroorganismer i syrefattiga miljöer jordens klimat? 

De senaste 60 åren har syrehalterna i världens oceaner minskat med två procent, vilket har lett till att det har skapats fler syrefattiga miljöer. Wallenberg Academy Fellow Courtney Stairs ska kartlägga samspelet mellan olika mikroorganismer i dessa miljöer, för att förstå vad som får dem att frodas och hur de producerar skadliga växthusgaser som metan.  

I de syrefattiga miljöer som breder ut sig på våra havsbottnar ansamlas mängder av encelliga mikroorganismer. Det är till exempel bakterier och arkéer, som är prokaryota celler, och amöbor, som är eukaryota celler. Dessa organismer klarar sig ofta inte utan varandra. I ett intrikat samspel utväxlar de näringsämnen och annat som de behöver för att överleva. Tillsammans skapar de också en rad gaser, exempelvis kväveoxid och metan, som är en kraftig växthusgas. Dessa gaser sprider sig upp i atmosfären, vilket påverkar klimatet och det globala kretsloppet av kväve och kol. 

I dagsläget känner forskare till en hel del om de prokaryota cellerna i syrefattiga miljöer. Kunskaperna om hur de eukaryota cellerna fungerar är mycket sämre. För att få kunskap om hur syrefattiga miljöer sprider sig ska dr Courtney Stairs, Lunds universitet, kartlägga de eukaryota cellerna. Vilka andra encelliga organismer samspelar de med? Hur hittar de varandra? Vilka molekyler flödar mellan organismerna? Och hur påverkas de av klimatets växlande temperatur, syrekoncentrationer och pH? 

En mer övergripande förståelse för hur de syrefattiga miljöerna fungerar är viktigt för att kunna förutsäga hur de kan påverka haven och klimatet i framtiden. 

Foto Patrik Lundin