Organiska polymerer består av en stor molekyl som innehåller många, små identiska molekyler, med kolatomer som grundstenar, som bundits ihop till en lång kedja.
Exempel som finns i naturen är cellulosa, stärkelse och proteiner. Plast består huvudsakligen av en eller flera polymerer som blandats med tillsatser.
Det Olle Inganäs och hans forskargrupp i Linköping gör att är att ge sina polymerer elektriska egenskaper genom att modifiera dem på molekylnivå.
Kan användas som tryckfärg
De plaster de utvecklar kan, genom att olika atomer plockas in i molekylerna, bli allt från ledande som metaller till halvledande som kisel. Polymererna går dessutom att hantera som vätskor, i lösningar eller i smält form. På så sätt går de att använda som en tryckfärg. Polymererna kan läggas på i olika mönster med vanlig tryckteknik på en tunn plastfilm. Som i sin tur kan användas vid tillverkning av solceller, organiska batterier eller tryckta vita ljuskällor.
Text Carina Dahlberg/KAW
Bild Magnus Bergström