Många miljoner människor lever med en ångestdiagnos. Hos majoriteten uppfylls diagnoskriterierna redan under tonåren. Trots detta ligger forskningens fokus oftast på vuxna individer. 

Armita Golkar är forskare i psykologi vid Stockholms universitet och menar att det är dags för ett nytt grepp.

– Hos de flesta av dem som söker vård för att behandla sin ångest har problemen debuterat tidigt, i genomsnitt redan i 11-årsåldern. Och jag började i en ganska öppen frågeställning: kan vi kartlägga vilka processer som bidrar till den utvecklingen redan när problemen börjar uppstå?

Känslig fas i livet

Övergången mellan barndom och tonår är en känslig fas i livet. Studier visar på omfattande förändringar i nervsystemet under dessa år. 

Med hjälp av olika avbildningstekniker har forskare kunnat se att områden i hjärnan utvecklas och mognar i olika takt. Medan områden i prefrontala regioner börjar utvecklas främst under tonåren, utvecklas de delar av hjärnan som styr känslor och impulser tidigare. Det kan bland annat leda till ett större risktagande, som brukar förknippas med tonårstiden.

– Under den här perioden ser man omfattande förändringar i de system som understödjer förmågan att reglera emotioner, säger Armita Golkar.

Barn och ungdomar är också mycket mottagliga för social information och intryck från omgivningen. Stora känslostormar kan uppstå, allt från den första romantiska förälskelsen till djup hjärtesorg. Individen utvecklar alltmer av sin egen identitet och personlighet.

– Det blir också en socialt mer komplex miljö. Vi går från att föräldrar och andra vuxna är förebilder till att jämnåriga och vänner börjar dominera vår sociala information. Under denna fas ställs också allt högre krav på att vi behöver lära oss reglera negativa upplevelser som gör oss rädda.

Men det behövs mer forskning om hur de emotionella regleringssystemen hos barn och unga integrerar den sociala informationen. 

– Risken att drabbas av ångest påverkas av upplevelser vi har haft i situationer när vi har känt oss hotade. Om vi har lärt oss reglera våra känslor har vi bättre förutsättningar för att utveckla en motståndskraft mot psykisk ohälsa. Har vi däremot inte utvecklat vår förmåga till känsloreglering ökar risken för rädslo- och ångestrelaterade sjukdomar. 

Kartläggning av neurala system

Armita Golkar vill nu kartlägga dessa mekanismer. I ett forskningsprojekt studerar hon ett stort antal frivilliga barn och unga, uppemot 400 individer, i åldrarna 9 till 17 år. 

Med hjälp av hjärnavbildningsmetoder kartläggs de neurala system som stödjer rädsloregleringen. Bland annat får barnen utföra olika uppgifter kopplade till klassisk rädslobetingning samtidigt som hjärnaktiviteten studeras med funktionell MR-kamera. 

I projektet undersöks också om det blir en skillnad då barnen gör uppgifterna enskilt och när de får kompletterande social information då andra människor utför samma uppgifter.

– Dessutom jämför vi effekten av att få social information från olika åldersgrupper för att upptäcka eventuella skillnader i inlärning och beslutsfattande.

I en del av projektet undersöks hjärnans utveckling i förhållande till upplevelser av trauman.

– Det finns studier som pekar på att tidiga negativa livserfarenheter och stress kan påverka utvecklingen av neurala processer. Vi vill undersöka vilka konsekvenser en sådan effekt kan ha på den sociala inlärningen.

Bättre behandlingar

Ny kunskap kan öka förståelsen för hur ångestproblematik får fäste och på sikt leda fram till förbättrade behandlingar. 

– Obehandlad ångest i tonåren kan ha en negativ prognos i vuxenlivet och det är viktigt att få rätt behandling.

En utmaning är att dagens behandlingar är utvecklade för vuxna och inte anpassade för ungdomar. 

– Eftersom social inlärning är så central för barn och unga så bör vi kunna utnyttja den här formen av inlärning för att förändra associationer som redan är inlärda och på det sättet minska etablerade rädslor.

Som Wallenberg Academy Fellow får Armita Golkar resurser att bygga upp en egen grupp.

”Hos de flesta av dem som söker vård för att behandla sin ångest har problemen debuterat tidigt, i genomsnitt redan i 11-årsåldern.”

– Den här typen av anslag sporrar min motivation. Jag kan planera och genomföra forskning som tar längre tid och det är en fantastisk möjlighet som jag vill ta vara på.

En del av forskningen sker i samarbete med universitetet i Leiden i Nederländerna.

– De har expertis och en välutvecklad logistik och kunnande för att studera stora grupper av barn. Och de har kommit långt när det gäller att studera barns och ungdomars neurala utveckling.

Armita Golkar drivs av att ta fram grundläggande ny kunskap, men hon ser också ett värde i att kommunicera och popularisera forskningen, bland annat som en av deltagarna i SVT:s program ”Fråga Lund”.

– Jag vill inte bara sprida mina egna rön utan även verka för hela min disciplin och representera forskningen i samhället. Det är en del av mitt jobb och en viktig funktion som vi forskare ska fylla, säger hon.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström