I mitten av 1700-talet skrev botanisten Carl von Linné instruktioner för hur naturalhistoriker skulle gå tillväga när de kartlade naturen. Linnés tankar togs upp av hans studenter, de så kallade ”Linnés apostlar”, men idéerna fick också en vidare internationell spridning och gav en skjuts till utvecklingen av naturvetenskapen i ett samspel mellan amatörer, akademiker och museer.

Tidigare forskning har varit inriktad på hur professorer och vetenskapsprofiler tog till sig Linnés läror, men nu ska Linda Andersson Burnett utforska hur det gick till när det linneanska arvet fick fäste hos en bredare allmänhet.

– Man har ofta fokuserat på Linnés instruktioner till hans apostlar, men inte den påverkan de fick på samhället i övrigt.

Bodde i Skottland

Idén till det nya projektet föddes i Skottland där Linda Andersson Burnett själv har bott och studerat i 14 år.

– Jag har bland annat forskat om hur man undervisade om linneansk naturalhistoria vid de skotska universiteten under upplysningen på 1700-talet. Ett överraskande resultat var att man lade stor vikt vid Linnés expeditioner till lappmarkerna och hans idéer om hur man skulle resa och samla in kunskap och föremål.

Linnés beskrivningar av resor inom Sverige väckte intresse inom det brittiska imperiet och lockade tidens människor att börja utforska sina egna närområden.

– Det var i Storbritannien som man låg i framkant att sprida Linnés läror utanför Sverige. Man köpte till och med Linnés egna samlingar från hans familj och bildade 1788 The Linnean Society i London.

Intresset för naturvetenskap slog rot i samhället och en lång rad aktörer blev involverade i att bidra till forskningen, till exempel handelsmän, jordägare, militärer, sjöfarare, präster, kommunala tjänstemän, missionärer – även ursprungsfolk och slavar ingick i de nätverk som tog form.

–Några grundfrågor som jag vill få svar på är hur forskare och medborgare samarbetade och hur samspelet mellan allmänhet och universitetsmuseer utvecklades under perioden 1750–1850.

”Anslaget Wallenberg Academy Fellow är det bästa som hänt mig som forskare. Jag får både resurser och tid att bedriva långsiktig forskning på ett svårare källmaterial. Det ger också möjlighet att bygga upp ett team, vilket är ovanligt inom humaniora.”

Ett varierat källmaterial

Källmaterialet hittar Linda Andersson Burnett framför allt vid två universitetsmuseer, i Aberdeen och Edinburgh, samt på The Linnean Society och Kew Gardens i London. Arkiven innehåller bland annat anteckningar som gjordes i dagliga loggböcker.

– Personal vid museerna skrev utförligt om föremålen och vilka personer som skänkt dem. Det förekommer också korrespondens där olika aktörer erbjuder sig att samla in saker till museet. Vissa nämner att de hade ett brinnande intresse för vetenskapen, medan andra helt klart var ute efter pengar.

Ur materialet framträder en mångfald av människor och händelser som ger en målande bild av hur samlingarna byggdes upp.

– Där finns till exempel kvinnorna som kom tidigt på morgonen för att tända brasor i museet, och mannen som varje dag hade i uppdrag att promenera en levande puma runt Edinburgh och universitetsområdet. Puman åt senare upp fåglar som fanns i samlingen och måste flyttas från museet.

Samlingarna växte snabbt genom allmänhetens medverkan, men det går även ibland att skymta en besvikelse hos personalen över bristande kvalitet när de öppnat en låda med ”ännu en dåligt uppstoppad zebra”. Samlingarna påverkade självbilden inom det brittiska imperiet och fick betydelse för att forma naturvetenskapen som ämne.

– Museerna strävade efter status och ville visa växter från hela världen. I synnerhet ovanliga föremål förde med sig hög prestige.

Samtidigt fanns en drivkraft hos allmänheten att inkluderas i de vetenskapliga nätverken och att få korrespondera med en professor. Den tidens samhälle präglades av en stark hierarki och alla åtnjöt inte samma auktoritet.

– Till exempel bidrog präster ofta till insamlandet av växter och inventarier, och de blev ibland besvikna när deras namn och bidrag inte nämndes i publikationer.

Dagens debatt om medborgarforskning

Projektet kommer inte bara att sprida nytt ljus över vad som hände när Linnés idéer spreds i nya sammanhang på 1700- och 1800-talen. Ett syfte är också att bidra till ny kunskap om vår tids medborgarforskning.

– När man idag diskuterar medborgarforskning ser man det ofta som en ny utveckling, men även om begreppet är relativt nytt så har fenomenet en lång historia. Min forskning ger en djupare historisk förståelse, och leder också in på idéer om hur kunskap byggs upp och sprids i nutid.

Ett aktuellt exempel är hur allmänheten via dataspel hjälper forskare att analysera bilder av celler som ökar förståelsen för hur immunförsvaret reagerar på covid-19. Andra exempel är övervakning av förändringar i fågelpopulationer eller transkribering av historiska brev. Men frågor om hierarki, status och tillit är fortfarande lika aktuella.

– Förhoppningsvis kan de historiska perspektiven berika dagens debatt om medborgarforskning, till exempel vad gäller etiska frågor, och om vems kunskap och bidrag som räknas och erkänns, säger Linda Andersson Burnett.

Text Nils Johan Tjärnlund
Bild privat, Wellcome Collection, Attribution 4.0 International, Wikipedia Commons, Marcus Marcetic