Riksskogstaxeringen började mäta de svenska skogarna redan 1923. Sedan dess har tillväxten hela tiden ökat och både forskare och skogsbransch har väntat sig att skogen skulle fortsätta växa ännu snabbare i och med att klimatet blir allt varmare. Men nu visar ny statistik från Riksskogstaxeringen att tillväxten i stället har gått ned med cirka 15 procent sedan 2014.

– Det är något av en kalldusch. Vi har gått från ett system där vi trodde att vatten inte var en bristvara, till ett system där de förändrade årstiderna leder till att skogens behov av vatten inte kan tillgodoses hela tillväxtperioden. Det här är nog lite överraskande för den som tänker att vi lever i ett vattenrikt land, säger Hjalmar Laudon, som är professor i skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Förstå vattnets rörelse

Men vad vattenbristen beror på är oklart. Den kan inte förklaras av mängden regn eller vädret under växtsäsongen – orsaken måste finnas i någon annan del av vattnets kretslopp. Hjalmar Laudon vill därför förstå vattnets rörelse i skogen genom att undersöka samspelet mellan en mängd faktorer: vinterklimat, snösmältning, vattenlagring i mark och grundvatten, trädens vattenupptag och avrinning.

När regn eller snö når marken kan det antingen rinna av som ytvatten, avdunsta från bladytor, tas upp av träden eller tränga in i marken och bilda mark- och grundvatten. Det mesta av grundvattnet bildas under höst, vinter och vår.

– I norra Sverige tillförs grundvatten i första hand under snösmältning. Det smältvatten som bildas är därför viktigt för trädens tillväxt under växtsäsongen. Men när snösmältningen sker allt tidigare, finns det mindre vatten kvar till sommaren, när träden behöver det som mest på grund av högre temperaturer, säger Hjalmar Laudon.

De höjda temperaturer som klimatförändringarna innebär har också medfört konsekvenser.

– Vi kan se en ökning i den sammanlagda avdunstningen från marken och i vattenångan som avges, eller transpirerar, av växterna. Ökningen, som på vissa platser varit närmare 15 procent sedan 1980-talet, innebär att nederbörden återgår till atmosfären i stället för ned i marken, säger Hjalmar Laudon.

Det blir vanligare med vinterregn och perioder med plusgrader. Grundvattennivåer och flödet i vattendragen ökar vintertid, vårfloderna kommer tidigare och vintern blir kortare.

– Det är ingen överraskning att klimatförändringarna påverkar vintrarna, men nu börjar vi kunna se de första verkliga konsekvenserna, säger Hjalmar Laudon.

På 1920- och 1930-talet grävdes väldigt många diken i Sverige för att öka skogsproduktionen. Tidigare var våtmarkerna för blöta för att träden skulle rota sig, men med diken blev man av med vattenöverskottet. I dag ser det annorlunda ut.

– På den tiden var dikningen viktig och en bra insats, men nu ställer den till problem. Totalt finns det närmare en miljon kilometer skogsmarksdiken. Det är en sträcka som motsvarar 28 varv runt jorden, säger Hjalmar Laudon.

Torkan 2018 lämnade djupa spår

Han berättar att det extrema torråret 2018 lämnade djupa spår, men att minskningen av tillväxten i de svenska skogarna hade påbörjats redan några år tidigare. Det gäller framför allt gran men även tall, och i stort sett över hela landet, även om södra Sverige är hårdast drabbat. Trenden ser ungefär likadan ut i Norge och Finland.

– Vi ska göra försök som aldrig gjorts förut. Smälta snön tidigare, ta bort regnet på sommaren och värma upp atmosfären.

– Vattenledningssystemet inuti träden kan liknas vid ett knippe supertunna sugrör. Precis som när man suger för hårt i ett sugrör kan ”trädens rörsystem” kollapsa och klibba ihop om suget i dem blir för stort. Det kan hända när omgivande luft blir för torr eller om det finns för lite vatten i marken att suga upp. Vi vet ännu inte om vattenbristen 2018 har lett till en tillfällig svacka eller mer permanenta skador på träden, säger Hjalmar Laudon.

En stor del av hans forskning bedrivs i ett forskningsområde fem mil utanför Umeå – Krycklan Catchment Study – en av de mest välutbyggda fältforskningsinfrastrukturerna för nordliga skogar i världen. På ett 70 kvadratkilometer stort område forskas det i dag på sjöar, grundvatten, atmosfär och skog. Över 100 rör är nedgrävda upp till 160 meter ned i marken för mätningar av grundvattnet. På området finns också en 150 meter hög mast som registrerar utbytet av koldioxid och vatten mellan skogen och atmosfären.

Bygger experimentområde

För att lösa gåtan med vattenbristen ska Hjalmar Laudon, tillsammans med en annan forskningsgrupp, bygga upp ett stort experiment i skogen. Här ska stora växthusliknande konstruktioner byggas för att möjliggöra nya experiment.

Gruppen inleder med en förstudie och under experimentens gång jämförs experimentskogen med opåverkade system. Målet är att komma igång med försöken 2026.

Hjalmar Laudon hoppas att forskningen ska ge bättre förståelse för hur skogar påverkas av vattenbrist och hur man kan utveckla mer vattensmarta skötselåtgärder.

– Skogen är så mycket mer än bara en klimatsmart råvara. Minskad skogstillväxt skapar problem för den industri som behöver en långsiktig råvaruförsörjning och hotar även Sveriges mål för årlig kolinlagring som vi ska redovisa till EU. Men skogen är långt viktigare än så eftersom den är av helt central betydelse för bland annat biologisk mångfald, rekreation och renskötsel. Det är därför dags att tänka om kring hur vi hanterar våra skogar i framtiden, säger Hjalmar Laudon.

Text Elin Olsson
Bild Johan Gunséus