Många forskare har förgäves försökt utveckla vaccin mot hiv. De har inte kunnat hitta någon lösning på problemet att viruset hela tiden muterar, det vill säga förändras.

Vaccinering är bästa skyddet mot spridningen av infektionssjukdomar. Vaccin innehåller ett antigen, som är en del av det virus som orsakar sjukdomen. När en person blir vaccinerad och senare utsätts för viruset kommer immunsystemet att känna igen inkräktarna och producera antikroppar som skyddar mot sjukdom.

Det är dock svårt att skapa vaccin mot virus som hela tiden förändras eller förekommer i olika former.

– De olika underkategorierna av dengue-viruset är till exempel mer eller mindre genetiskt skilda från varandra, förklarar Pia Dosenovic, forskare vid Karolinska Institutet, KI, Solna.

Studerar virusets oföränderliga delar

Som Wallenberg Academy Fellow kommer Pia Dosenovic att studera immunologin bakom utvecklandet av vaccin mot virus som ofta muterar. Hon försöker förstå hur ett immunsvar kan uppstå mot de delar av viruspartikelns yta som är beständiga. De immunceller, så kallade B-celler, som producerar antikroppar mot de oföränderliga delarna är dock väldigt få till antalet och därför svåra att studera.

För att förstå hur det fungerar har hon utvecklat genetiskt modifierade möss med B-celler som känner igen stabila strukturer.  Dessa B-celler förs in i vanliga möss. När de vaccineras kommer så kallade minnes-B-celler att uppstå.

Pia Dosenovic undersöker på cellulär och molekylär nivå hur minnescellerna aktiveras och regleras efter vaccinationen och hur de påverkas av en andra vaccinationsdos. Processen är dynamisk och väldigt komplicerad.

– Syftet är att förstå hur man bäst kan stimulera ett effektivt och långsiktigt immunsvar, förklarar hon.

”Det känns väldigt spännande att kunna bygga upp en egen grupp där vi jobbar för att stötta utvecklingen av vaccin mot komplicerade virus.”

Fångad av genetik

Pia Dosenovic växte upp i ett litet samhälle i Småland, där det finns en stark tradition av entreprenörskap. Hon valde det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet i Gislaved och fortsatte med bioteknologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

– Jag tyckte det var intressant med genteknik, som det skrevs mycket om just då, och blev riktigt fångad efter utbildningen när jag fick jobb som laboratorietekniker på KI, berättar hon.

Pia Dosenovic började doktorera för Gunilla Karlsson Hedestam, sedan ett par år tillbaka en av ledamöterna i Nobelkommittén, som just då höll på att starta en egen grupp för att undersöka B-cellernas förmåga att producera antikroppar till skydd mot infektioner.

– Hon introducerade mig för en hel värld av variabla virus. Man hade så länge försökt göra vaccin mot hiv, och jag insåg att det fanns mycket att lära sig om varför det hade misslyckats.

Ett år efter disputationen blev Pia Dosenovic antagen som postdoktor vid Rockefeller University i New York, där hon fortsatte att undersöka hur immunförsvarets B-celler blir aktiverade av vaccin. Hon lärde sig bland annat att göra så kallade knock-in-möss, som får en extra gen med just det arvsanlag som ska studeras.

– Det är fantastiskt att vara utomlands och forska. Vissa saker görs på ett annat sätt, det gav kunskaper som jag kanske inte hade fått om jag hade varit kvar i Sverige.

Hon hade tänkt stanna i tre år, men drevs hela tiden vidare av nya frågeställningar. Efter sju år var hon redo för nästa steg.

– Jag insåg att jag behövde göra något mer självständigt. Det var en skön känsla – som att flytta hemifrån.

Pia Dosenovic fick en forskarassistenttjänst på KI, där hon började sätta upp sin forskning i Lisa Westerbergs grupp, som undersöker orsaker till immunbrist. Målet är att bygga upp en egen grupp.

– Lisa är min mentor och fungerar som ett bollplank. Hon ger mig tips och råd om vad jag ska tänka på i denna fas av min karriär. Det har varit lite extra svårt under pandemin. Jag har ju varit borta från Sverige i flera år och behöver knyta nya kontakter för att lära känna andra forskare och diskutera olika frågeställningar.

Pia Dosenovic tycker inte det är nödvändigt att rekrytera seniora forskare. Hon söker i första hand ett starkt engagemang.

– Det kvittar om de är masterstudenter, doktorander, postdoktorer eller färdiga forskare. Det viktiga är att de är entusiastiska och tycker att ämnet jag studerar är intressant.

Under pandemin försöker hon sköta all administration hemifrån och åker in till KI i stort sett bara för att sköta sina experiment. Just nu tycker hon det ska bli spännande att se hur det har gått med de möss som fick vaccin för två veckor sedan.

– Min labbtekniker och jag ska idag ta blodprover på mössen för att se om de har utvecklat antikroppar. Vi har testat lite olika varianter för att undersöka vad som stannar kvar i blodet och vad som försvinner. Jag älskar att fundera på immunologiska frågeställningar och hoppas våra resultat kommer kunna bidra med utvecklingen av vaccin mot kända och okända virus.

Text Carin Mannberg-Zackari
Bild Lisa Björling, Pia Dosenovic, Marcus Marcetic