Lars Nyberg står och väntar i rummet utanför magnetkameran en våning under Centralhallen på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Vi tittar på den stora pjäsen genom en öppen dörr och aktar oss noga för att överträda tröskeln, eftersom vi inte bör komma för nära det starka magnetfältet utan att först lägga ifrån oss mobiltelefoner, hårspännen och annat som innehåller metaller.

Magnetisk resonanstomografi, MRI, är en radiologisk metod som Lars Nyberg och hans forskargrupp använder för att studera hjärnans åldrande. Kameran kan bland annat användas för att kartlägga hur aktiviteten förändras i olika delar av hjärnan då vi använder den för att minnas eller rikta vår uppmärksamhet mot något. 

Förändringar över tid

Lars Nyberg är föreståndare för Umeå centrum för funktionell hjärnavbildning och leder två stora studier, som använder olika typer av ny teknik för att undersöka hjärnan och minnet. Betula kallas ett projekt, där deltagare sedan 1988 har testats, intervjuats och undersökts medicinskt och psykologiskt. På senare år har de också genomgått undersökningar i magnetkameran. Försöken upprepas med jämna mellanrum under många år för att visa förändringar över tid för samma individer. 

– Longitudinella studier är kostsamma och tidskrävande men ger unik information om långvariga förlopp, förklarar Lars Nyberg.

Cobra-projektet undersöker hjärnans dopaminsystem i samarbete med Karolinska Institutet i Solna och Max Planck-institutet i Berlin. Dopamin är en signalsubstans som har stor betydelse för minnet och andra intellektuella funktioner. Det mäts med hjälp av en positronemissionskamera, PET. 

Både Betula och Cobra utvärderar också i vilken utsträckning som hjärnans intellektuella funktioner påverkas av ärftliga egenskaper respektive sociala kontakter och fysisk aktivitet.

– Vi hoppas få unik information om samband mellan hjärnans struktur och funktion samt intellektuella förmåga och hur förändringar av hjärnan kan förklara varför vissa men inte andra får kognitiva nedsättningar med tiden, säger Lars Nyberg.

Hippocampus, som ligger i hjärnans tinninglober, är en nyckelregion för det episodiska minnet av händelser och upplevelser. Det är minnen som kommer att blekna med tiden.
Det semantiska minnet eller faktaminnet påverkas inte lika mycket. Enligt vissa studier kan det till och med bli bättre ganska högt upp i åldrarna. 

Ett samband mellan hjärnan och dess struktur är ett av många fynd som redan har publicerats. Minnesförmågan försämras om hjärnan krymper, det vill säga drabbas av atrofi.

– Hjärnan är plastisk. Den kan förändras. Vi har gått vidare med analyser av olika delgrupper som har extra snabb försämring eller ett välbevarat minne, berättar Lars Nyberg.

”Det betyder oerhört mycket för en forskare att få ett långsiktigt anslag. Varje ansökan som jag slipper skriva ger mig mer tid för forskning. Det är ju det jag vill hålla på med.”

Stora individuella skillnader

Betula-studien har även kunnat visa att minnesfunktionen är ganska stabil fram till 60-årsåldern. Det finns också 70-åringar med lika gott minne som en 35-åring. De individuella skillnaderna är alltså stora. 

– Vi har kunnat koppla goda hjärnfunktioner till ärftliga faktorer och i vissa fall till specifika gener samt en viss livsstil, till exempel regelbunden fysisk aktivitet. 

Att omges av nära och kära är en annan friskfaktor. Dagliga samtal om vad som händer i den lilla och stora världen bidrar till att hålla tankeverksamheten igång. ”Har du följt turerna kring Boris Johnson? Och vart åkte Greta Thunberg nu senast för att hålla tal – var det Madrid?”

– Vi behöver någon att dela våra reflektioner med. Det ger en minnesträning i vardagen.
För att försöka hitta en systematiserad metod för minnesträning har forskarna utvecklat en app i samarbete med Svenska Minneslandslaget. Hundratals deltagare har laddat ned appen för att under tre månader medverka i tester och utvärderingar. 

Lars Nyberg är lite bekymrad över att arbetsgivare inte alltid värderar äldre medarbetare. En del är fysiskt utslitna när de uppnår pensionsåldern, medan andra orkar jobba vidare och kan bidra med kunskap och förmågor som är intakta och till och med kan öka över tid.

– Vi fortsätter att bygga upp vårt semantiska minne och analytiska förmåga. Det vore ett enormt slöseri om samhället inte tar vara på det.

Inom sitt eget fält har han upplevt hur professorer tvingas lämna akademin för att gå i pension.

– Jag tycker att jag börjar se en förändring till det bättre med särskilda tjänster för seniora professorer. Det behöver inte ske på bekostnad av nästa generation. Jag tror att unga och gamla kan samexistera.

Utbildad psykolog

Lars Nyberg utbildade sig till psykolog och disputerade 1993 på en avhandling om minnesfenomen. Som postdoktor i Kanada blev han fascinerad av komplexa funktioner i frontalloberna i hjärnbarken.

– Frontalloberna brukar beskrivas som dirigenten som styr orkestern i hjärnan. De är rikt hopkopplade med andra delar av hjärnan, bland annat hippocampus som är central för minnesfunktioner. De är sårbara i olika sjukdomar.

Han utsågs till professor i psykologi 1999 och 2006 i neurovetenskap. År 2009 utnämndes han till Wallenberg Scholar och har fått förlängt anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i ytterligare fem år.

– Ett långsiktigt stöd är viktigt för unga forskare men också för seniora. Longitudinella studier tar lång tid men ger resultat. 

Text Carin Mannberg-Zackari
Bild Magnus Bergström