7 min

Hon vill förstå vad som skiljer ofarligt från livsfarligt

Bakterier av typen pneumokocker är mycket vanliga i näsan hos fullt friska barn, men de kan också leda till svåra och till och med dödliga infektioner. Birgitta Henriques-Normark vill förstå varför, och hur man kan minska risken för allvarliga fall.

Birgitta Henriques-Normark

Överläkare och professor i klinisk mikrobiologi

Wallenberg Clinical Scholar, förlängningsanslag 2023

Lärosäte:
Karolinska Institutet

Forskningsområde:
Streptococcus pneumoniae, sjukdomar och resistensutveckling

Varje år dör omkring två miljoner människor i världen av pneumokockinfektioner. I Sverige rapporteras över tusen allvarliga fall årligen. Medan många förskolebarn har pneumokocker i näsan utan att få några symtom alls, kan bakterien i andra fall ge bihåleinflammation, öroninflammation, sepsis (blodförgiftning), lung- eller hjärnhinneinflammation.

– Riskgrupper för allvarlig infektion är små barn, äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar, säger Birgitta Henriques-Normark, överläkare och professor i klinisk bakteriologi vid Karolinska Institutet.

I det svenska barnvaccinationsprogrammet ingår sedan 2009 pneumokockvaccin, men det skyddar bara mot en del av infektionerna. Pneumokocker har en kapsel som täcker deras yta och det är den kapseln som vaccinerna är riktade mot. Över hundra olika kapselstrukturer har identifierats och det bredaste vaccinet som används i vården i dag bygger på tjugo av dem. Men många pneumokocker har kapslar som inte ingår i vaccinerna, och sedan vaccinationerna började har de pneumokockvarianterna blivit betydligt vanligare. Dessutom ökar andelen pneumokocker som är antibiotikaresistenta.

Pneumokockinfektioner kan egentligen drabba vem som helst, men vissa grupper har större risk att få allvarliga symtom. Det finns mycket kvar att försöka förstå.

Bakterieblåsor kan bli nytt vaccin

Som Wallenberg Clinical Scholar försöker Birgitta Henriques-Normark förstå hur pneumokockerna orsakar sjukdom och hitta bättre sätt att förebygga, diagnostisera och behandla infektionerna.

Just nu arbetar hennes forskargrupp med något som kan bli ett nytt vaccin. De har funnit att pneumokocker släpper ifrån sig små blåsor, vesikler, omgivna av ett membran med proteiner på ytan. Vesiklerna kan inte själva orsaka en infektion, och forskarna provade om det gick att använda dem som vaccin. Genom att injicera dem i möss fick man immunförsvaret att reagera och bygga upp ett skydd.

– Våra data tyder på att vi kan minska risken för utveckling av allvarlig pneumokockinfektion. Det är en helt annan mekanism än i dagens vaccin och skulle kunna skydda mot alla pneumokocker, inte bara vissa varianter, säger Birgitta Henriques-Normark.

I andra projekt undersöker hon hur pneumokockers egenskaper påverkas av omgivningen. Bland annat har forskarna visat att en infektion av influensavirus leder till att mer vätska läcker ut ur de minsta blodkärlen och förändrar miljön i lungorna på ett sätt som gör det lättare för pneumokocker att växa. Det kan vara en förklaring till att man är mer känslig för att få en allvarlig pneumokockinfektion när man just har haft influensa.

Bättre diagnostik en viktig fråga

Med hjälp av bland annat kraftfulla mikroskop, olika typer av gentekniska verktyg, och djurstudier med möss och zebrafiskar, arbetar Birgitta Henriques-Normark och hennes kollegor också med flera andra projekt. De studerar ett toxin som pneumokocker producerar som i vissa fall dämpar immunförsvaret så att bakterien lättare överlever. De undersöker också betydelsen av ett slags små utskott på bakterierna, pili, som de själva var först i världen med att upptäcka hos just pneumokocker. De kartlägger även vilka effekter isoleringen under covid-pandemin hade på pneumokockers spridning.

Inte minst viktiga är projekten kring diagnostik.

– Vi har utvecklat en ny, känslig metod som analyserar RNA i både människan och bakterierna. Det hoppas vi ska göra det möjligt att identifiera nya biomarkörer, ämnen som visar om en person har en allvarlig pneumokockinfektion eller inte. Det är otroligt viktigt för att kunna ge rätt antibiotika, och undvika att ge någon när det inte behövs.

Blir bättre av de dubbla rollerna

Birgitta Henriques-Normark ville tidigt bli läkare. Först tänkte hon barnläkare, sedan ville hon bli öron-näsa-hals-specialist, men en bit in i den utbildningen hittade hon mikrobiologin.

– Jag är en nyfiken person, och så vill jag förstås gärna göra nytta för mänskligheten. Men om man som forskare vill att ens fynd verkligen kommer till användning måste man lära sig helt nya saker, till exempel om regler för läkemedelsutveckling. Det är en utmaning, men ett viktigt steg att ta.

I dag har hon en tjänst där ungefär två tredjedelar av tiden används till forskning. Som läkare jobbar hon bland annat med att förbättra diagnostiken och den nationella övervakningen av pneumokocker och antibiotikaresistens, i samarbete med Folkhälsomyndigheten och Karolinska universitetssjukhuset. Birgitta Henriques-Normark är övertygad om att de dubbla rollerna gör henne till en bättre forskare.

– De flesta gör antingen eller, men jag försöker verkligen kombinera kliniska erfarenheter med grundvetenskap för att hitta bra forskningsfrågor och kunna besvara dem. Just nu ligger mycket av mitt fokus på vaccinutvecklingen som är jättespännande. Kanske kan den här typen av vaccin bli användbart även mot andra bakterier. Dessutom har vi hittat två molekyler som verkar ha antimikrobiell effekt, som skulle kunna gå att utveckla till antibiotika. Det hoppas jag få utforska framöver.

Text Lisa Kirsebom
Bild Magnus Bergström