Ny forskning om doftsinnet kan ge oss en uppdaterad bild av människans intelligens. Nu finns det tyngsta beviset hittills på att dofthjärnan har en stark länk till hippocampus, den region i hjärnan som styr inlagring och framplockning av personliga minnen.
Jonas Olofsson
Professor i psykologi
Wallenberg Academy Fellow, förlängningsanslag 2020
Lärosäte:
Stockholms universitet
Forskningsområde:
Forskning om perception, minne och emotion med särskilt fokus på hur doftsinnet påverkar dessa processer
Dofter har förmågan att väcka mycket levande minnen, något som Marcel Proust skildrat i På spaning efter den tid som flytt. Där låter han doften från lindblomste och en madeleinekaka öppna porten till det förgångna. Doftaktiverade minnen ger oss en påtaglig känsla av att färdas långt tillbaka i tiden, berättar Jonas Olofsson, som är professor i psykologi och Wallenberg Academy Fellow.
– Dessa minnen tar oss ofta till tidig barndom på ett sätt som andra minnesledtrådar inte förmår. Doftminnen är känslomässigt laddade och det är en del av bakgrunden till min forskning.
Olofssons forskning fokuserar främst på doftsinnets psykologi och neurobiologi.
– Det är min passion att uppvärdera det negligerade doftsinnet, bland annat genom att utforska hur dofthjärnan samarbetar med kognitiva processer i hjärnan.
En negativ stämpel
Ända sedan antiken har man rackat ner på luktsinnet och det har setts litet över axeln.
– Platon beskrev det som att dofter saknar namn och att det inte existerar något abstrakt tänkande för dofter.
Luktsinnet fick också en negativ stämpel eftersom lukter förknippades med ohälsa eller djuriska behov, som i tidigmoderna städer med dess öppna och stinkande avlopp.
– Det var nästan tabubelagt med lukter. Att skapa luktfria miljöer blev en viktig del av det moderna projektet, eftersom frånvaron av dofter kopplas samman med renlighet och hygien.
Luktsinnet har också nedvärderats inom naturvetenskapen. På 1800-talet delade Paul Broca, en pionjär inom neurologisk forskning, in djurriket i osmatiska och anosmatiska djur baserat på luktsinnets storlek. Broca menade att människan är ett anosmatiskt djur som inte påverkas av lukter.
– En föreställning växte fram att människan hade trängt tillbaka doftsinnet medan det ansågs spela en viktigare roll hos mindre smarta djur.
Ett känsligt luktsinne
Nutida forskning visar snarare på motsatsen. Människor har ett välbevarat doftsinne och presterar i vissa fall bättre än många djur. Men det finns en stor kunskapslucka om hur människan använder sitt känsliga luktsinne. Ny forskning håller nu på att forma en uppdaterad bild av doftsinnet.
Ett spännande fynd visar en stark länk mellan doftsinnet och hippocampus, minnesnoden framför andra i hjärnan. I ett samarbete med kollegor vid Northwestern University i Chicago har Olofsson undersökt patienter med hjälp av avancerade metoder för hjärnavbildning.
– Resultaten visar att hippocampus svänger i takt med lukthjärnan i en större utsträckning än övriga sinnesområden. Det talar för en sorts ”motorväg” mellan dessa områden som kanske är unik för doftsinnet och som delvis kan förklara varför dofter väcker så starka minnesupplevelser.
Bland annat används funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), en teknik som visualiserar hur hjärnan arbetar genom att mäta blodflödet och knyta det till en viss aktivitet. Det görs även intrakraniella mätningar med EEG som registrerar och mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan och visar den i vågform.
En närliggande studie lyfter fram hur doftsinnet samarbetar med andra hjärnregioner när vi identifierar en doft. I ett experiment får deltagarna olika ledtrådar, i ord eller bild, om en kommande doft. De får exempelvis höra ordet ”ros” eller se bilden av en ros. Ledtrådarna följs sedan av den verkliga rosendoften, eller av en helt annan doft.
– Resultaten visar att dofthjärnan börjar förbereda sig på den kommande lukten redan innan den presenterats. Och vi ser också att när ledtråden matchar med doften så får man ett övertag som förbättrar prestationen, alltså ett snabbare svar.
Om doften inte stämmer överens med ledtråden uppstår ett intensivt samtal mellan hörselhjärnan och dofthjärnan. Samtidigt visar forskningen att synsinnet inte bryr sig om förutsägelserna på samma sätt som doftsinnet.
Ett annat resultat tyder på att andra sinnen kan blockeras. När en doft och en bild som inte passar ihop förekommer samtidigt så får doften ett övertag och bildrapporteringen fördröjs markant.
– Våra resultat pekar sammantaget på en omvärdering av doftsinnet. Det har tidigare ansetts som primitivt, men vi kan se att det naturligt är sammanlänkat med ”högre” intellektuella processer i hjärnan. Nu vill vi försöka förklara detta fenomen med ett teoretiskt ramverk.
”Anslaget ger både en trygghet och en frihet, något som inte minst blev betydelsefullt under pandemin då vi tvingades anpassa forskningen. En annan styrka är mentorsprogrammet där vi yngre forskare får möta en senior mentor, vilket är inspirerande och lärorikt.”
Luktträning för covidpatienter
Ny kunskap om doftsinnet kan också ge en direkt medicinsk nytta. Under coronapandemin bidrog Olofsson och hans kollegor till att identifiera luktbortfall som en viktig indikation på covid-19. Nu utgör forskningen en kunskapsbas i rehabiliteringen av covidpatienter som förlorat lukt och smak.
– Vi har tagit fram nya metoder för att träna luktsinnet på ett mer effektivt sätt, bland annat genom en digital app där patienter kan logga in och träna luktsinnet. Vi har också byggt ett datorspel för luktträning med en speciell hårdvara.
Ett annat spår handlar om att kartlägga hur doftsinnet ändras i takt med människans åldrande. En studie publicerad 2020 visar att dofter kan spela en viktig roll i minnesträning för äldre.
– Man kan dra nytta av närheten mellan doftsinnet och minnesområden i hjärnan för att träna upp kognitiva förmågor på ett bättre sätt, säger Jonas Olofsson.
Text Nils Johan Tjärnlund
Bild Magnus Bergström