Molekylärbiologen Ruth Palmers forskning handlar om cellers kommunikation, och vad som kan hända när informationsutbytet mellan cellerna inte fungerar som det ska. I många år har hon och hennes kollegor fokuserat på ALK, en molekyl som på ett komplicerat sätt samverkar med cellerna i sin omgivning och påverkar flera processer i kroppen.

– Det är fascinerande att jobba med en molekyl som är involverad i så många skeenden som vi inte fullt ut förstår. Men det vi säkert vet är att om ALK aktiveras på fel sätt, eller på fel ställe i kroppen, så får det kliniska konsekvenser. Ur den aspekten är ALK en otrevlig möjliggörare, eftersom den under vissa omständigheter kan orsaka att celler omvandlas till tumörer, säger Ruth Palmer.

Fokus på felaktig ALK-aktivering

Hos vissa patienter har ALK en viktig roll när barncancersjukdomen neuroblastom utvecklas. Cancerformen drabbar ofta barn under två år, och behandlingen med cytostatika och strålning kan vara oerhört tuff med svåra biverkningar för de barn som överlever den.

Att behandla neuroblastom med så kallade ALK-hämmare som blockerar aktiviteten hos ALK-molekylerna är en betydligt skonsammare metod som har visat lovande resultat. Ruth Palmers forskargrupp har redan gett viktiga bidrag till utvecklingen, men mer kunskap behövs.

– Neuroblastom kan utvecklas när ALK-molekylen är överaktiverad. Om allt fungerar normalt slås molekylen på och sedan av igen, men om fönstret inte stängs, om aktiveringen är kvar, då ökar celltillväxten okontrollerat. Det här behöver vi veta mer om. Vi måste förstå processerna både när allt fungerar normalt, och när något annorlunda sker, säger Ruth Palmer.

Mer kunskap för effektivare behandling

Mycket av forskningen sker i laboratoriemiljö, där forskarna bland annat studerar genförändrade bananflugor och möss med liknande mutationer som finns hos patienter med neuroblastom. Teamet söker kunskap om nyckelprocesserna bakom hur och när ALK aktiveras, för att kunna skapa ännu bättre behandlingar.

– ALK-hämmare har redan använts i mindre skala, och flera barn har svarat mycket bra på behandlingen. Men vi har inte fullt ut knäckt koden för hur vi kan använda ALK-hämmare på det mest effektiva sättet. Vilka svagheter finns, hur är det med resistens, bör det kombineras med andra behandlingar? Det är mycket vi behöver gå vidare med, säger hon.

Förhoppningen är också att hitta bättre diagnosticeringsmöjligheter, så att det blir lättare att upptäcka vilka barn med neuroblastom som kan bli hjälpta av behandlingen.

– Mer kunskap om ALK-aktivering skulle kunna leda till att ett vävnadsprov kan visa om ALK-molekylen är påslagen eller inte, och om ALK-hämmare därmed kan sättas in eller ej, säger hon.

Ruth Palmer är hoppfull inför framtiden, och tror att prognosen för barn med neuroblastom kommer se helt annorlunda ut om 10–15 år.

Att utses till Wallenberg Scholar är en ära. Det är en enorm lättnad att jag nu kan bedriva min forskning så som jag vill, med de resurser och på den nivå som krävs, i fem år.

– Jag tror att jag medverkar till en framtid där cancersjuka barn som har ALK-mutationer kan botas, och där biverkningarna från behandlingarna är mycket lindrigare. Framöver hoppas jag också att vi bättre kan identifiera alla som kan svara på behandlingen. Idag tror jag vi missar några av dessa patienter, så det vore fantastiskt, säger hon.

Lockas av de obesvarade frågorna

Ruth Palmer är övertygad om att forskningen om ALK kommer fortsätta bana väg för bättre cancerbehandlingar, och hon är glad över att vara en del av utvecklingen. Drivkraften i hennes eget forskningsarbete kommer från en stark fascination för molekyler, och en vilja att förstå hur de fungerar. En fascination hon upptäckte i unga år, som ledde till att hon läste biokemi på universitetet och så småningom doktorerade vid det dåvarande, högt renommerade Imperial Cancer Research Fund i London.   

– Ibland brukar jag säga att jag är beroende av molekyler! Det är så spännande hur de samverkar och arbetar tillsammans, och det finns så mycket vi inte känner till om dem. När jag påbörjade mina universitetsstudier tyckte jag det var otroligt irriterande att mina frågor ofta besvarades med ”vi vet inte”. Idag finns fler svar, men även om kunskapen på området ständigt växer leder varje fråga till tio nya frågor, säger hon.

Tufft men glädjefyllt arbete

Som bäst trivs Ruth Palmer i labbet, när hon får prata forskning med kollegor och kan fokusera på projektets studier och experiment. En annan glädjekälla i arbetet är att få undervisa nyfikna och intresserade studenter.

– När jag når fram, när jag kan se i studenternas ögon att de verkligen har förstått och tycker det är roligt – då känns det riktigt bra, säger hon.

Men att vara forskare passar långt ifrån alla, påpekar Ruth Palmer, som tror att det är ett jobb som verkligen måste kännas roligt om det ska vara värt nackdelarna.

– Forskarbanan är tuff. Det är många timmar och hårt jobb, och det finns alltid en risk att projekt inte går framåt så som tänkt. Samtidigt är det ofta de jobbigaste projekten som till slut ger de bästa resultaten, säger hon.

Text Ulrika Ernström
Bild Johan Wingborg