– Inom en snar framtid kan Alzheimer bli en hanterbar sjukdom, i stället för en dödsdom. Det konstaterar Henrik Zetterberg, professor i neurokemi och överläkare i klinisk kemi vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Han har vigt stora delar av sitt forskarliv åt att bidra till kampen mot människans svåraste och vanligaste neurodegenerativa sjukdomar, som bryter ned hjärnans nervceller och orsakar demens.

I många år har hans forskargrupp kartlagt biomarkörer för de hjärnskador som uppstår när proteiner i hjärnan klumpar ihop sig, en process som sker vid Alzheimer och flera andra demenssjukdomar. Deras forskning har inneburit ett stort kliv framåt inom Alzheimerforskningen, eftersom den mynnat ut i väldigt känsliga blodtester som kan upptäcka alzheimerförändringar i hjärnan långt innan symptom uppkommer.

– Det är viktigt att hitta sjukdomen i ett tidigt skede, innan den har gjort för mycket skada. Vi har visat att det går att se förändringar 15–20 år innan demens uppkommer, och det öppnar för många möjligheter att hantera sjukdomen, säger han.

Tester för flera demenssjukdomar

Samtidigt som de nya blodtesterna är på väg att rullas ut inom svensk sjukvård har nya sjukdomsbromsande alzheimermediciner tagits fram, som snart kan komma att säljas i Europa.

– Idag finns helt andra förutsättningar för både tidig upptäckt och behandling av Alzheimer. Det har skett otroligt mycket inom forskningsfältet de senaste åren, och det finns en optimism och förhoppning om stora framsteg även inom andra demenssjukdomar. Det är väldigt spännande att vara en del av den utvecklingen, säger han.

Framöver vill Henrik Zetterberg bygga vidare på den kunskap han har byggt upp genom åren, och hitta nya möjligheter att tidigt upptäcka och diagnostisera även andra demenssjukdomar. Forskargruppen kommer bland annat att försöka kartlägga biomarkörer för förändringar i de proteiner som är kopplade till utvecklingen av pannlobsdemens och Parkinsondemens.  

En svår uppgift, delvis eftersom de proteiner som är involverade i processerna är relativt utspridda. Men Henrik Zetterberg har gott hopp om att lyckas.

– Vi ska söka efter markörer i ryggmärgsvätska, för att därefter se om blodprovstester kan utvecklas även för dessa sjukdomar. Målet är att skapa en ”biomarkör-palett” av olika tester som kan användas för att diagnosticera patienter när det finns oro för olika demenssjukdomar, säger han.

Underlättar jakten på nya läkemedel

För pannlobsdemens och Parkinson finns ingen bot, men att tidigt upptäcka sjukdomarna har ändå många vinster. Framför allt kan det underlätta framtagningen av nya mediciner.

Det är viktigt att hitta sjukdomen i ett tidigt skede, innan den har gjort för mycket skada.

– Om vi kan få fram sådana här tester även för fler demenssjukdomar kan det hjälpa läkemedelsföretag att hitta kandidater för att utvärdera och bedöma den kliniska effekten av nya läkemedel. Men även innan effektiva läkemedel är på plats finns ett stort värde i en förbättrad diagnostik, eftersom det förklarar symptomen, gör sjukdomen mer hanterbar och skapar bättre möjligheter för hjälp från sjukvården, säger han.

Att bidra till att kunna ge bättre hjälp till människor som drabbas av svåra sjukdomar är en viktig drivkraft för Henrik Zetterberg. Som tonåring blev han fascinerad av forskning och vetenskap efter att ha läst en bok av den framgångsrika cancerforskaren Georg Klein, som beskrev sin forskning på ett intressant och lättillgängligt sätt.

– Det var oerhört spännande berättelser om hans liv och forskning, och hur han gav sig in i den moderna molekylärbiologin på 1960-talet. Jag kände: tänk om jag kan bli en del av detta!

Både entusiasm och ifrågasättande krävs

Många har inspirerat honom på vägen mot forskningen, bland andra professorerna Örjan Strannegård och Lars Rymo. Han har också lärt sig mycket av sin nära samarbetspartner professor Kaj Blennow. En viktig lärdom om vetenskapligt arbete fick han tidigt, och den är fortfarande central i hans arbete: vikten av att ifrågasätta sina hypoteser.

– Det gäller att ha entusiasm som forskare, men det gäller också att allt blir rätt – och det kräver en superkritisk hållning. Du måste kunna visa när saker inte fungerat som det var tänkt, och även publicera negativa resultat, säger han.

Att erövra ny kunskap och komma framåt i forskningen beskriver han som en oerhörd kick, som knappast går att likna vid något annat.

– Jag tycker att mitt arbete bara blir roligare och roligare. Det är oerhört spännande att göra experiment och försöka förstå saker bättre. Och ibland, när något plötsligt händer som gör att vi kan gå vidare… Det är en dopaminkick som är helt otrolig, säger han.

Text Ulrika Ernström
Bild Johan Wingborg