Att Alzheimers sjukdom beror på förändringar i hjärnan, klumpar och nystan av de två proteinerna beta-amyloid och tau, upptäcktes redan på 1980-talet. Så när Oskar Hansson valde sitt forskningsområde på 1990-talet tänkte han att framgångarna kunde ligga precis om hörnet.

– Det fanns potential för att något stort skulle hända inom tio, tjugo år – men samtidigt hade mycket inte hänt ännu inom diagnostik och behandling. Det tyckte jag var spännande.

Så gick det tio år, och det gick tjugo, utan större behandlingsframsteg. Genombrottet dröjde till hösten 2022.

– Då kom ett läkemedel som verkar påverka sjukdomsprocessen i hjärnan, och får den kliniska försämringen att gå omkring 30 procent långsammare. Det kan låta lite, men man måste se det större perspektivet: det är första gången något alls bromsar sjukdomen, säger Oskar Hansson som i dag är överläkare, professor i neurologi vid Lunds universitet och Wallenberg Clinical Scholar.

Läkemedlet är inte godkänt än i Europa, men i bland annat USA, Kina och Japan. De behandlade har varit i ett sent stadium av sjukdomen, med hjärnförändringar sedan minst ett decennium. Oskar Hansson är hoppfull om att effekten blir ännu bättre om behandling sätts in tidigt, helst innan patienten får symtom.

– Jag ser det här som det första lilla steget mot bot.

Pionjärer inom biomarkörer

Utvecklingen gör hans eget forskningsområde hetare än någonsin. Oskar Hanssons grupp arbetar med tekniker för att ställa diagnos så enkelt och träffsäkert som möjligt, och följa sjukdomen eller behandlingseffekten.

Mest fokus ligger på så kallade biomarkörer, ämnen i kroppen vars halt ändras vid sjukdom. Men gruppen arbetar även med hjärnavbildningar med magnetkamera och så kallad PET, och med genetiska faktorer och cellers proteininnehåll.

– Vi vill förstå sjukdomens molekylära förändringar. Det är avgörande för diagnostik och prognos, och kan dessutom lägga grund för nya behandlingar.

För drygt tjugo år sedan var Oskar Hanssons grupp tillsammans med forskare i Göteborg, ledda av professor Kaj Blennow, pionjärer på området biomarkörer i ryggmärgsvätska. I dag används markörerna i hela världen för att ställa alzheimerdiagnos. De svenska forskarna utvecklade också en metod för att kombinera markörerna med PET-scanningar och kunde då identifiera undergrupper av sjukdomen.

Träffsäkerheten på vårdcentraler betydligt bättre

De senaste fem åren har gruppen framför allt arbetat med biomarkörer i blod. Området fick en rejäl skjuts av ny teknik utvecklad av läkemedelsindustrin, som ökat precisionen i mätningarna enormt. Forskarna har nu utvecklat en metod för att mäta tau i blodet, där halten är mycket lägre än i hjärnan och ryggvätskan. Testets träffsäkerhet är på samma nivå som dagens diagnosmetoder men blir betydligt billigare och enklare. Det kommer att revolutionera diagnostiken globalt, menar Oskar Hansson.

Nu genomför hans grupp en studie för att ta reda på hur metoden skulle fungera i primärvården. Närmare trettio skånska vårdcentraler ingår, där läkarna vid misstanke om minnessjukdom tar blodprov och skickar det till forskarna som följer upp med fler undersökningar av patienterna.

– Blodproven skickas med helt vanlig transport och har visat en träffsäkerhet på över 90 procent för Alzheimers sjukdom. De kognitiva tester som allmänläkarna normalt använder har en träffsäkerhet på 50–60 procent. För mig visar det tydligt att blodproverna kan leda till en enorm utveckling, och större jämlikhet både globalt och inom landet.

Samtidigt pågår ett projekt där 4 000 symtomfria skåningar screenas med det nya blodprovet. Målet är att identifiera dem som har tidiga sjukdomsförändringar i hjärnan, och kunna erbjuda dem att ingå i läkemedelsprövningar. Forskarna utvärderar också fler blodmarkörer, på sikt även för andra hjärnsjukdomar.

Intresset för området ökar

Oskar Hanssons tjänst består till 70 procent av forskning, resten kliniskt arbete. Det ger honom inblick i vad som är viktigast för patienterna själva.

– Vår patientgrupp har länge haft låg status. Demens har setts som en naturlig del av åldrande och många underskattar betydelsen av den här ganska grymma sjukdomen. När det nu kom en behandling diskuteras om det är ”kliniskt meningsfullt” att försämringshastigheten bromsas med 30 procent. Hade det låtit så om det handlat om cancer...?

I över tjugo år har vi sett vilken otrolig betydelse det har för patienten att få en Alzheimerdiagnos, att de förstår vad som orsakar deras symtom och kan få rätt stöd. Även om sjukdomen inte är botbar – ännu.

Nu tycker Oskar Hansson dock att intresset verkar öka. Han har fått mycket medieuppmärksamhet, både för gruppens arbete och som expert på alzheimer. Det är värdefullt för forskningsområdet, men lite dubbelt på det personliga planet.

– Det tar förstås fokus från annat, och själv har jag aldrig drivits av uppmärksamheten utan bara av att jag är så nyfiken.

Han arbetar ofta från morgonen till långt in på natten, och konstaterar själv att det knappast är hållbart i längden.

– Det har gått så bra för gruppen, då orkar man mycket. Men jag har en långsiktig plan på att delegera mer av ansvaret. Om inte annat behöver jag ju hinna syssla med något som jag kan fortsätta med den dag jag blir pensionär, haha!

Text Lisa Kirsebom
Bild Åsa Wallin