Sepsis betyder att en infektion, oftast orsakad av bakterier, ger en kraftig immunreaktion som skadar kroppens organ. Varje år drabbas 40 000 svenskar och omkring en femtedel av dem avlider. Själva bakterieinfektionen kan för det mesta behandlas med antibiotika, men immunreaktionen är svårare att bryta.

– Det handlar egentligen inte om en enda sjukdom, för variationen inom patientgruppen är så stor. Sedan 1970-talet har över 120 patientstudier gjorts med behandlingar mot sepsis och alla har misslyckats. Men jag tror att flera av läkemedlen egentligen fungerar – för vissa. Sepsis behöver behandlas med precisionsmedicin, säger Johan Malmström.

Vill koppla proteinmönster till rätt medicin

Som Wallenberg Academy Fellow studerar han patienternas blod för att urskilja olika varianter av sjukdomen. Med den teknik som kallas masspektrometri mäter han halten av tusentals olika proteiner och söker molekylära mönster som skiljer olika patientgrupper åt. Sådan kartläggning görs redan i dag av bland annat bröstcancerpatienter, som får behandling utifrån vilken variant av sjukdomen de har.

– Nu bygger vi upp ett system för att analysera stora grupper av patienter på en gång. Det är viktigt för att hitta likheterna, för den individuella variationen har visat sig mycket större än vi trodde. Det finns en stark personlig påverkan i hur patienternas proteiner påverkas av sepsis.

När forskarna hittat grupper med likartad profil blir nästa steg att börja testa de läkemedel som tidigare förkastats, och se hur de påverkar proteinsammansättningen. Det görs i djurstudier där forskarna också studerar effekten av antibiotikabehandlingar.

– Vi börjar får en djup insikt i hur behandlingarna påverkar sepsisförloppet på molekylär nivå. Inom några år hoppas jag kunna komma med ett förslag på hur en patientstudie kan läggas upp. Ett drömscenario vore att begripa hur var och en av behandlingarna påverkar patienternas proteinmönster, och kunna para ihop dem med rätt patientgrupp.

Men då krävs det ett fungerande snabbtest för sjukdomen också, konstaterar Johan Malmström. När en patient med sepsis kommer till sjukhuset har man bara timmar på sig att fatta beslut om behandling. Utmaningarna är alltså många, men det är en stor fördel att arbeta med behandlingar som redan är godkända för patientstudier.

Antikroppar annat möjligt vapen mot sepsis

I sin tidigare forskning har Johan Malmström bland annat studerat varför samma bakterietyp ibland kan ge en mycket allvarlig infektion, ibland en lindrig. Han kunde visa att de antikroppar kroppen producerar mot en och samma bakterie kunde vara olika effektiva beroende på bland annat vilken del av bakterien de fäster vid. Nu tar han den kunskapen vidare i ett nytt projekt om effektiviteten hos covid-19-vacciner.

– Vi vill ta reda på vad som krävs för ett bra antikroppsskydd. Kan vi definiera vilka egenskaper som är bra och dåliga hos antikropparna?

Även om projektet utgår från något som är praktiskt högintressant just nu, handlar det egentligen om grundvetenskap. Forskarna i Lund drar nytta av de teknologier de tidigare utvecklat för att med masspektrometri identifiera vilka antikroppar som finns i blodet och hur de binder till virusen. När de hittar en extra intressant antikropp kommer de producera fler exemplar av den och testa effekten av den i celler och i försöksdjur. Johan Malmström hoppas att mer kunskap om antikroppars struktur och effekt ska göra det möjligt att i framtiden designa vaccin mot flera svåra sjukdomar som orsakas av bakterier.

– Och när vi väl lyckats producera riktigt bra antikroppar är jag väldigt intresserad av att testa dem i sepsis-projektet också. Min vision är att kunna ta fram antikroppsbehandlingar som dödar bakterierna. Kanske bör vi dessutom vaccinera mot fler bakterier i framtiden. Åtminstone mot väldigt aggressiva stammar, och mot de som är antibiotikaresistenta.

När Johan Malmström en gång i tiden började forska, efter en examen i biomedicin, så gick det inte så bra. Han bytte spår och startade ett företag för att sälja produkter som han och en kollega utvecklat till masspektrometrar. Men han släppte aldrig forskningen helt. Nu är det många år sedan han gick tillbaka till akademin på heltid. 2012 blev han en av de allra första Wallenberg Academy Fellows, och fick senare anslaget förlängt.

”Wallenberg Academy Fellows får stöd under en längre tid, vilket är otroligt viktigt. Man måste hinna se hur ett projekt utvecklas. Inget av det jag gör nu hade jag kunnat beskriva när jag först började som forskare.”

– Jag har inga planer på att någonsin lämna akademin igen. Men jag är väldigt intresserad av forskning som ger praktisk nytta, och då behöver jag samarbeta med läkare och industri. Mot slutet av min karriär hoppas jag få möjlighet att vara med om att testa det jag har bidragit med som forskare, och se det användas i verkligheten.

Text Lisa Kirsebom
Bild Lars Owesson, Tove Smeds