Dagar i Ny-Ålesund
Det är lite av en motsägelse, en paradox. Den pågående globala uppvärmningen orsakas av växthusgaser. Samtidigt är växthusgaserna en förutsättning för liv på jorden. Utan dem skulle jorden vara en för kall planet för att något skulle kunna leva. Problemet är att vi människor släpper ut för mycket växthusgaser, framför allt koldioxid och metan men också freoner. I Zeppelinobservatoriet i Ny-Ålesund finns flera rum fyllda med utrustning som mäter de olika gaserna och luften omkring dem.
Ove Hermansen, forskare vid NILU, Norsk institutt for luftforskning, har studerat växthusgaser på Zeppelinberget sedan 1997.
Han visar runt, och förklarar vad de olika instrumenten mäter och gör. Han berättar också att han är oerhört glad över det anslag som observatoriet fick av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse för att bygga en snö- och vindtunnel till kabinbanan som leder upp till observatoriet. Innan den fanns hände det att forskarna fick stanna kabinen några meter innan dörren och sedan skotta sig fram, vilket i sämsta fall kunde ta en dag, för att dagen därpå börja om igen. Så även om anslaget med dagens mått var relativt blygsamt så har det fått stor effekt.
Hormonstörande ämnen
Ett av rummen på forskningsstationen kallas för hybridrum, där utförs lite olika mätningar. En av maskinerna är en provtagare som mäter kol-14 isotoper i koldioxid. Eftersom halveringstiden är relativt kort gör det att man kan skilja fossila bränslen– kol, gas olja – som lagrats under tusentals eller miljontals år, från nya biologiska utsläpp.
En annan maskin samlar blyisotoper. Annat som samlas in är så kallade POPs, långlivade organiska föreningar, som är ett samlingsnamn för organiska miljögifter som inte bryts ner. Bekämpningsmedel som DDT, dioxin som kan bildas vid förbränning och bromerade flamskyddsmedel är några exempel. Eftersom de här ämnena är flyktiga och förångas i värme men kondenseras i kyla så slår de extra hårt mot Arktis. För det är här de slutligen landar trots att utsläppskällan kan vara mycket långt borta.
Många av dem har hormonstörande effekter, ämnena ackumuleras i fett, vilket gör att de som befinner sig högre upp i näringskedjan som fåglar och isbjörnar riskerar att få problem att föröka sig.
Avslöjade förbjudet utsläpp i Kina
Ove berättar att man 2018, genom mätningar från bland annat Zeppelinobservatoriet kunde avslöja en lokal kinesisk tillverkare som trotsade det globala förbudet mot freoner som trädde kraft under 1980-talet. Freoner, som bland annat fanns i kylskåp, påverkar ozonlagret. Forskarna på observatoriet upptäckte att freonhalterna slutade att gå ned och istället började öka. Genom att följa spår via andra mätstationer kunde man lokalisera fabriken och se till att avslöja företaget.
Ett annat exempel på att lokala utsläpp drabbar områden långt från källan är förekomsten av DDT. DDT användes i bomullsodlingarna i USA, i dag är det förbjudet och vid odlingarna, ja faktiskt i hela USA, finns väldigt låga halter av DDT i luften, däremot är de höga i vissa områden i Kanada där de aldrig använts. Fiskar, sälar men även inuiter har höga halter DDT i sina kroppar.
Ove Hermansen konstaterar att det är tydliga exempel på att luftföroreningar är ett internationellt problem.
Hopp trots rusande koldioxidutsläpp
Ett helt rum på observatoriet är tillägnat instrument som mäter växthusgaser som freoner, metan och koldioxid. Växthusgaser som värmer upp jorden är både naturliga och orsakade av människan. Vatten i form av vattenånga och moln står för 75 procent av växthuseffekten på jorden. Koldioxid för cirka 20 procent och övriga växthusgaser, främst ozon, lustgas och metan, tillsammans för ca 7 %. Trots att andelen koldioxid och övriga växthusgaser är lägre är de betydligt skadligare eftersom de ger upphov till en hävstångseffekt som tredubblar uppvärmningen.
Ove Hermansen pekar på koldioxidkurvan på affischen som hänger på väggen i observatoriet, den visar först naturliga variationer vid och mellan de olika istiderna. Ju varmare temperatur desto högre halter. Men effekten av industrialiseringen gör att kurvan på 1850-talet går spikrakt upp. Från som högst halter på knappt 280 ppm under mellanistid till över 400 ppm i dag. Den största delen av ökningen ha skett under tiden efter andra världskriget.
Det finns också instrument som mäter kvävedioxider NO2, som bland annat kommer från biltrafik, och som skapar stora luftproblem i många städer. Eftersom luften på Zepplinberget är så pass ren och att det nästan inte finns några kvävedioxidkällor så fungerar halterna där som riktvärden för en opåverkad luft. Andra instrument mäter olika partiklar i luften.
Observatoriet ingår i ett europeiskt nätverk, ICOS. För att alla stationer ska mäta på samma sätt sänds bland annat en standardiserad provflaska luft i veckan till organisationen.
På en hylla i rummet står flera klotformade metallbehållare, de innehåller hydrogenisotoper och kol-13 isotoper i metan som skickas till Nederländerna. En annan behållare samlar luft som skickas till London.
Sur nederbörd och aerosolpartiklar mäts i andra rum. Men mer om det en annan dag.
Trots att nästan alla data pekar på att den globala uppvärmningen ökar med en all högre hastighet, att isen drar sig tillbaka, glaciärerna krymper och permafrosten börjar ge vika så ser Ove Hermansen ändå med optimism på att utvecklingen går att stoppa. Samtidigt menar han att det är bråttom, för ju längre tid man väntar desto svårare blir det.
Text och bild Carina Dahlberg